Trolling utan trollingkungen
Anthon: Förra fredagen var jag och Eric i fiskebutiken och förberedde oss inför det kommande fisket dagen därpå. Eric har påpekat att jag inte har några stora drag att trolla med och att det är det jag behöver. Efter en stunds fundering bestämde jag mig för att det var detta jag skulle skaffa. Ett stort trollingdrag som inte väger mycket mer än 40 gram är inte det lättaste att hitta. Mitt spö är klent så en viktig detalj var att wobblern inte skall ha för mycket motstånd i vattnet. Jag valde till sist en Westin jätte (170 mm långt och 47 gram tungt i färgen ”Mello Yello”).
Lördagen började perfekt, dimma kallt och det luktade storgädda. Flera gånger sa både jag och Eric att vädret ser otroligt bra ut. Jag måste motvilligt erkänna att jag, trots stämningen, inte var lika taggad som vissa andra i teamet. Mest för att jag inte har fått en enda fisk på hur länge som helst. Hursomhelst kom vi ut på sjön, som låg helt vindstilla och med dimman tätt mot ytan. Spöna riggades och motorn värmdes upp. Det var riktigt kallt och därför sa vi att vi mestadels ska trolla idag, kanske endast stanna på ett fåtal ställen för att testa hur spinnfisket känns idag. Betena kastades ut bakom båten och Eric tog rodret och vi gav oss iväg.
Vi var lite besvikna på Lasse som tydligen hade andra (enligt honom, viktigare) planer för dagen och inte kunde följa med, men det blev ju gott om plats i båten i alla fall.
Det har inte gått fem minuter in på fisket förrän mitt spö bugar och slirbromsen låter linan gå ut. Ett snabbt tryck med tummen på spolen visade att draget inte satt i botten. För första gången på vad som känns som evigheter stod jag nu och drillade denna mycket välkomna fisk. Eric säger att den är stor, och jag (som tycker den knycker ”mesigt” med huvudet) säger att den inte alls är så stor. När den kommer upp till ytan ser jag att detta är utan tvekan mitt personbästa! Vissa stunder står den bara still och tjurar, men i rusningarna känns hur pigg den är.
Landad uppmäts den till hela 79 cm! Som tidigare nämnts har jag ett ganska så klent spö, och det märktes verkligen nu. Det var stundvis riktigt segt att drilla gäddan. Spöt fick verkligen kämpa för allt det var värt.
Detta är nu mitt livs största gädda och det går inte beskriva hur underbart det kändes att hålla den efter fighten.
Otroligt lyckliga kör vi vidare (eller ja, Eric kör vidare, jag sitter och återhämtar mig efter denna chock av både kyla och underbar glädje).
Ett par minuter smäller det på igen. Denna gång på Erics spö. Direkt säger han att denna är stor, det känner jag. Tyvärr tappar vi denna endast efter cirka två sekunders kamp.
Vid första stoppet för lite spinfiske klev det på mer fisk för mig. Denna gång en liten liten stackare som inte var längre än 25 centimeter. Men ändå kul för att den nappade på just mig.
Med tanke på att mitt tidigare personbästa inte är någonting att skryta med var jag nu otroligt glad och spänd på hur dagen skulle fortsätta.
Min tidigare rekordfisk mäter inte många centimeter, det var dock en av mina första gäddor jag fått på jerk.
Det var en härlig början, och än var det inte slut...
