Eric: Vattnet hade legat oantastat allför länge under den kalla vinterdvalan. Isen hade aldrig denna vinter blivit tillräkligt tjock för att beträda och istället hade bloggen likt oss legat i ide större delen av vintern. Trots att isen ännu låg kvar på sina ställen i form av isbjörnstomma flak likt en misslyckad Greenpeace kampanj startade vi den fossila förbrännaren, använde den flyktiga energin för att med hjälp av en propeller föra oss genom vattenmassorna.
Otroligt högt vattenstånd som bilden inte ger rättvisa när vi passerar inloppet till en större sjö.
Det var äntligen tid för oss att våldföra oss på det känsliga ekosystemet ännu en gång utan något relevant minne från hur exakt vi brukade göra det. Det är lustigt hur snabbt man tappar de kunskaper kring fisket som inte är grundläggande. Flertalet gånger hade jag fått gå igenom en hypotetisk fisketur och alla dess skeenden för att såvida ta reda på vad som behövdes.
Ingenting låg kvarglömt hemma när första gäddan landades under en mindre kaotisk stund full av höjda röster och frenetiskt letande efter allt det som gör en lyckad återutsättning möjlig. Lasse räckte över en Elloskatalog, skarvsladd och en karta penicillin då han likt jag glömt bort de viktigaste beståndsdelarna. Efter en mindre uppenbarelse fanns dock gäddan på kamerans minneskort och kunde släppas tillbaka. Den likt många andra hade tagit min modifierade vobbler i början av trollingen som idag tillägnades mest tid då vädret inte tillät våra bara händer att spinnfiska hem betena. Det måste dock nämnas att denna vobbler har en mycket stel gång med endast en förföriskt böljande jiggsvans som enda faktor. Lasse har tidigare skrattat ut den förstörda gången men har motbevisats till den grad att skammen gör det onödigt att påpeka hans fatala misstag. I fiskens svalg stack även en fena upp som ett tecken på fiskens glupskhet men den gick inte identifiera förrän jag försiktigt drog upp den och såg en aldrig slutande långsmal kropp varvid vi förstod att det var en ål. Vi resonerade också kring att det måste vara den fiskens huvudsakliga föda då den fallit för mitt mycket till gången lika bete.
Även fiskaren själv fascineras av reflektionerna.
Efter många senare timmars fiske utan resultat men med många insiktsfulla diskussioner kring det motsatta könets mysterier avbröts tristessen med en mindre gädda. Jag måste här inflika att ett styvare spö inte betyder tråkigare upplevelser som först är lätt att tro utan är tvärtom ger många fler minnesvärda stunder då man kan känna fiskens exakta rörelser och desperata ansträngningar.
Den självutnämnda trollingkungen Lasse såg ut att ännu en dag bli besegrad när hans spö plötsligt stod i djupt böj. Till en början var hetsen inte stor pågrund av Lasses försäkringar om att fisken som tagit inte var av någon större kaliber men när han senare kom på att spöet han fiskade med var kraftigare än normalt ändrade han uppfattning och efter en inte alltför svår landning mättes gäddan till 89 centimeter vilket tillsammans med min 80 centimeter långa fisk var nytt rekord. Gäddans otroliga skönhet var obeskrivlig med sin efter vinterns julbord välkonditionerade och mönstrade mage. Att få inleda året med ett rekord trots alla osäkra prognoser fick betraktas som något mycket större än de böjda öglor och slagna spön efter incidenten där båda parter förfalskat ett mothugg under exakt samma sekund denna vårdag.
Lasse: I söndags var det då dags. Årets andra fisketur, första var i lördags men det är en annan spännande historia som ni med säkerhet får läsa om i ett annat inlägg. Det var i alla fall en solig söndag med även en hel del blåst när jag och en kompis, som inte tillhör teamet, drog ut på förmiddagen. Vår taktik för dagen var att trolla mestadels av turen och stanna på intressanta platser. Med vår kunskap ifrån lördagens fiske visste vi att gäddorna inte fanns i vikarna än men vi visste även att de inte fanns långt ifrån dem. Så vi hade även en taktik hur och vart vi skulle trolla, nämligen utanför vikarna med wobblers som gick upp till 3 meter. Och med denna precis nämnda taktik fick jag första gäddan för dagen. Det var en snipa men det är bara kul drilla en fisk oberoende på dess storlek efter vinter då man inte har kunnat isfiska på grund av dåligt is.
Ursäkta för den dåliga kvalitén men den här bilden är i alla fall tagen ifrån en liten ö på våran hemliga sjö.
Efter den gäddan gick det segt så vi bestämde oss för att åka till en annan sjö som vi lätt når med båten genom att åka igenom en liten kanal. Det tog inte lång tid efter vi började trolla innan det nappade i kompisens spö, för att inte fortsätta dölja den hemliga och mystiska passagerares namn kan jag väl avslöja att han heter Philip. I alla fall så högg det i Philips spö, precis utanför en stor vik. Ingen jätte men med denna gädda började vi inse att gäddorna verkligen står utanför vikarna precis som vi trodde. Vi skyndade oss och började trolla samma sträcka tillbaka förbi viken igen. Vi hann knappt sätta oss och reflektera om den precis fångade gäddan innan ett av våra två spön stod böjd igen, den här gången var det mitt spö. Snabbt tog jag upp det ur spöhållaren och gjorde ett litet mothugg, jag kände direkt att även den inte var så stor men det spelade ingen roll då för vi visste att vi äntligen hade hittat gäddorna. Snabbt och skonsamt krokade vi loss gäddan och trollade återigen tillbaka förbi viken. Den här gången höll vi i spöna istället för att sätta dem i spöhållaren för vi visste att det kunde nappa när som helst. Och precis så var det med, en liten snipa på ca 55 cm som var fjärde gäddan för dagen hade gått på en gul och vit färgad Bomber 16A.
Dagens fjärde gädda som precis som de andra nappade utanför viken som ni ser i bakgrunden.
Efter den gäddan var det äntligen dags att åka i land för att grilla dagens efterlängtade korv. Det var verkligen underbart väder, solens sken värmde upp oss rejält. När vi hade käkat upp maten som bestod av Bullens pilsner korv och Chorizo bestämde vi oss för att trolla i en stund till. Solen gick redan när vi drog ut igen, det hindrade dock inte oss för att dra dagens femte gädda vilket var vårt mål. Det var även turens sista gädda. Resultatet på 5 gäddor är vi väldigt nöjda med, nu vet vi vart gäddorna står så förhoppningsvis blir det en hel del gäddor nästa vecka med. Mvh Team Snipa
Eric: Sportfiskare kan betraktas som en subkulturell sekt som bedrivs av människor vars gemensamma intresse är att med artificiella hjälpmedel lura lägre intellektuellt ansedda biologiska varelser utanför deras naturliga habitat. Inom denna förslutna grupp och de patriarkala maktstrukturer som utgör det hav av kommersialism som är fiskeindustrins innersta drivkraft finns människor med av gruppen givna maktpositioner. Dessa människor dyrkas i stor omfattning av massan och betraktas som pionjäriska gudar. En av dessa heter Johan Rue känd av sekten som mannen bakom mediebolaget Kanalgratis i Stockholm AB.
Mediebolaget har länge producerat material av hög kvalité och då främst för videotjänsten YouTube. Kanalen har ständigt utvecklats och förbättras och bakom de offentliga väggarna av perfektion skapades ett mycket populärt tävlingskoncept. Två erkända fiskemetoder efter gädda ställs mot varandra i en tävling som sportfiskemässigt saknar relevans men som underhållsmässigt skapar ett narkotiskt beroendesymptom av eufori.
I den femte upplagan av tävlingen var det sedan länge känt att gäddfiskelegendaren Stefan ”Trumman” Trumstedt skulle återvända tillsammans med den energiske betesbyggaren Claes ”Svartzonker” Claesson. De skulle i vanlig ordning fiska mot Niklaus Bauer och tillskottet Thomas Søbirk från Danmark. Med ett fåtal nyheter skulle första delen i den förevigt legendariska serien publiceras den 12 december.
Programmen har tidigare besuttit unika egenskaper vilket bidragit till ett högt underhållningsvärde bland landets entusiaster. De har också utvecklats och ständigt blivit bättre visuellt och innehållsmässigt. Men i ett försök att göra formatet tillgängligt för en beredare internationell publik görs materialet denna gång på engelska vilket stjälper programmet. Inte på ett nationalistiskt etnisktkonservativt sätt som endast Sverigedemokraternas Björn Söder skulle kunna redogöra för i sin verklighetsfrånvända närvaro, utan för de språkliga begränsningar som detta medför på ett mer personligt plan.
De medverkande är alla obotliga fanatiker med unika och starka personligheter. De är energiska pandemispridare av lycka och glädje där de som drabbas sällan återvänder till ett stabilt sinnestillstånd. De är språkliga konstnärer som ständigt bidrar med information och inspiration för samtliga sektmedlemmar.
Samtligas engelskkunskaper är dock inte kompatibla till att återge personligheterna på ett rättvist och mycket förtjänt sätt. Det märks tydligt att engelskan hämmar de medverkandes sätt att konversera och dessa konversationer består endast av korta universella meningsbyggnader vilket oundvikligt får kvalitén och underhållsvärdet att sluta existera.
Programmen tappar därför den unika personlighetsnärvaro som tidigare visats och erhållits och får istället baseras på enbart konceptet kring tävlingen. Avsnitten blir ytliga, enformiga och långa vilket bidrar till att endast konceptet ensamt blir för svagt. Svartzonker kan inte längre göra bredare humoristiska utsvävningar om hur Jesus vandrade på vattnet med hjälp av skor i fontomskum som säljs och marknadsförs av en firma i USA som heter JesuslovesU4-ever vilket utgör den älskade grunden för Fly vs Jerk. Mvh Team Snipa
Eric: År 2013 har varit en konstant kamp mellan medlemmarna inom gruppen som porträtterar sig själva som fiskare med dåliga resultat och där av bloggnamnet. Inga materiella priser i världen kunde vittna om den prestige som denna ära innebar. En ära som den person som fångade högsta antalet gäddor skulle krönas som gäddkungen 2013 i den hårdaste kampen hittills.
Tävlingen har inneburit hårda ansträngningar men varit mycket givande då rekord många timmar lagts ute på sjön och fört med sig många erfarenheter för oss personer som endast fiskat aktivt och sportinriktat i tre år. Anthon kände sig i början exkluderad från tävlingen men erkände senare sitt nederlag i somras för att slippa betraktas som en förlorare vid årets slut.
Tävlingens alla minnesvärda händelser skulle kunna fylla innehållet i en mindre roman och av den anledningen kommer jag bara kort beskriva vilka som var de viktigaste ögonblicken för mig:
Lasse inledde året starkt och hade ledningen ett bra tag då den sjön som jag oftare fiskade själv vid inte levererade. Detta är en sjö då högst två gäddor fångas vid optimala förhållanden.Jag vet inte om det således berodde på att Lasse var ute oftare eller om han var skickligare och effektivare när han väl var ute. Det underliga var dock att jag när vi båda var ute alltid krokade fler vilket är en trend som endast brutits vid några fåtal tillfällen detta år.
Jag minns specifikt ett tillfälle när jag efter Lasses starka inledning endast var två fiskar från att jämna ut ledningen. Jag och Lasse satt samtida på varsin ort och fiskade varvid Lasse ringer om sina fångstrapporter och registrerar närmare 7 eller 8 gäddor inom någon enstaka timma. Alla mina ansträngningar och mina många timmar ute på ett döende vatten kändes nu bortkastade då 7 eller 8 gäddor var mycket avlägsna och låg upptill i bästa fall 4 fiskepass bort.
Lasses ledning höll i sig en lång period då han ständigt behöll första platsen genom att ständigt se till att hålla samma avstånd till mig som de han skapat tidigare. Sommaren började dock lida mot sitt slut och timmarna på sjön skulle bli allt färre innan sjön dog ut och väntan på den avlägsna hösten skulle intas. Jag gjorde då en storsatsning och fiskade nästintill varje dag i ett fåtal timmar vilket efter en kort tids period gav resultat i form av ett enormt avstånd till Lasse.
En ledning jag lyckats hålla sedan dess. Nyckeln till seger var alltså att fiska koncentrerat när vi väl var ute tillsammans för att kontrollera tävlingens utgång samt att lägga mycket tid vid vattnet vid rätt tillfälle för att kunna skapa ett lovande avstånd. Resultatet kommer jag inte att offentliglägga mer än att jag tillslut stod som segrare och om det är frustrerande så tar vi på redaktionen gärna emot meddelanden med hotfull karaktär nere i kommentarsfältet. Mvh Team Snipa
Eric:Många minnesvärda händelser har inträffat 2013. Världens alla undergångssekter har levt i ständig förväntan och haft sitt bästa år sedan det föregående med antika almanackor och dess tvära slut. Tyfoner i Filipinerna, inbördeskrig med kemiska vapen i Syrien, Mexiko blir fetaste landet i världen, Nelson Mandela dör, ständiga brister i det demokratiska och det parlamentariska systemet, avlyssningsskandaler och ökad fascism och extremism i Sverige. Viktigare att minnas är dock det som skett inom Team Snipa.
Tillskillnad från andra bloggar kommer jag sammanfatta året på endast 100 ord. Den meningen ingår i de orden vilket betyder att jag med den och denna mening där jag förklarar redan slösat bort ungefär 35 ord. Aldrig förr har vi fiskat i sådan stor utsträckning. Sommaren resulterade inte i några större fiskar utan bara i en sämre ekonomi. Jag kom med tanken på att starta en blogg vilket resulterade i kränkningar och hånskratt med följdes senare av ambition. Jag har investerat och Lasse lika så i nya kraftigare spön. Jag har slått mitt rekord på gädda i både antal, längd och vikt.
En kort sammanfattning av året var det. Nästa år behöver jag hitta ett jobb så ytterligare tusenlappar kan spenderas på nya redskap vars tillkomst säkert kommer resultera i flera stora gäddor som de multinationella företagen lovar. Lasse måste lära sig känna skillnad på plastpåse, fågel och gädda. Och Anthon måste sluta dricka söta drycker under fiskepassen och istället stå beredd med håven. Ett gott nytt år önskar redaktionen i Team Snipa.
Anthon: Som vår kära trollingkung en gång berättade var han ute och metade när fisken smög sig på. Nu tänkte jag ta och dela med mig av ett tydligt minne som jag har ifrån fisket. Innan vi börjar vill jag bara passa på att be om ursäkt för min inaktivitet på kontot. Det är lätt att skjuta lite på skrivandet när det är de stressiga sista dagarna i skolan innan jullov och det gör det inte bättre av att ständigt behöva vara i kontakt med företag för att få hem en beställning. Nog om detta, nu kör vi.
Det var i mitten av en sommar och jag hade tidigare gått i vår skog med pappa och fått reda på att vi äger en liten svårtillgänglig skogssjö. Den såg väldigt spännande ut och jag hade i dagar gått och funderat på hur jag skulle ta mig dit och vart jag skulle stå och fiska.
Nu var det äntligen dags. Jag packade ner pappas fem meter långa metspö i min ryggsäck, grävde upp lite mask från gödselstacken och slängde alltsammans i ryggsäcken innan jag satte mig på cykeln och drog iväg. Med stor möda tog jag mig fram genom skogen och kom till sist fram vid sjökanten. Ute på en liten udde satte jag mig på huk och lade ut agnet. Jag han inte ens sätta mig tillrätta innan flötet drogs under ytan. Det snabba hugget fick mig att tappa hakan, och jag visste knappt vad jag skulle göra, när jag drog uppåt tog det emot. Jag hade aldrig känt en sådan kraft i andra änden av linan. Där stod jag nu och kämpade mot vilddjuret i vattnet. Tillslut satt jag och höll den i handen vid vattenbrynet, det var den största abborren jag någonsin hade sett och nu stod jag och tvekade om jag skulle ta hem den eller släppa tillbaka den. Det tog emot i samvetet att döda den, detta var ju ett stort djur, men jag försökte fatta mod och stoppade tummen i fiskens mun och vred till.
Jag ringde Eric som kom och mötte mig på vägen hem. Han stannade och blev lika chockad som jag då han såg fisken. Varken jag eller han hade någonsin sett en sådan stor abborre.
Det blev en kort fisketur, men den har satt djupa spår. Jag kommer nog aldrig glömma den där dagen vid sjön i skogen.
Eric: Dimman hade lättat och jag började nu bli lite orolig över att bli besegrad av min mindre broder. Inte för att det brukar råda någon kamp mellan oss utan bara för att hålla kvar honom på jorden innan hybrisen blev ett faktum. Ett stadium som för Anthon brukar resultera i ett försök att vandra på vattnet. Det skulle tydligen gå hävdade han och hänvisade till en homoerotisk bok fylld av moraliska förpliktelser han läst under konfirmationen. Sommaren har dock inte resulterat i ett besviket försök till ett under då hans fiske varit under all kritik. Det var dock inte helt otänkbart att han skulle besegra mig denna dag i både storlek och antal och jag saknade tyvärr instinkten av att genomföra ett räddningsförsök i det förrädiskt kalla höstvattnet.
Som tidigare nämnts hade jag missat en större gädda under den efter Anthons rekordgädda, fortsatta trollingen. Detta skapade ingen uppgivenhet tvärtom gav detta ögonblick mig hopp. Den stora jiggen fick dock inte fortsatt förtroende utan byttes ut till min Nilsmaster förklädd med en längre jiggsvans. Detta är ett bete som fångat mer stor fisk än något av mina andra föregående trollingbeten gjort. Historien bakom denna skapelse är att vi ville fiska med större beten för att bättra rekorden. Vi var trötta på snipor och en 15 centimeter lång vobbler av märket Nilsmaster verkade klassificera sig. Efter ett tag utan resultat mycket pågrund utav min rädsla för att fiska med detta fina bete kändes det för litet för de riktigt stora. Jag smälte därför på en jiggsvans från en jigg i helt fel färger som pensionerats på grund av tråkigheter. Detta dödade naturligtvis som väntat den rullande gången på betet men svansen förde sig enligt planerna. En artificiell stel gång som visat sig vara effektivt nu på senhösten med köldstela gäddor lyckligtvis.
Vi åkte nära en skogskant där vi vet att det finns närhet till stora djup och gott om skydd i form av grenar. Under halva sträckan känner jag hur något nästan stoppar draget. Genom det styva spöet kände jag nästan hur den större gäddan gled bak och fastnade på några av krokarna i ett massivt försök till att mörda träskapelsen. Hugget var väntat efter de tidigare framgångarna men mycket välkommet från min sida. Spöet stod i djupt böj, motorn stängdes av och tankarna på den hägrande drömfisken på en meter var närvarande. Distinkta skakningar skvallrade om den mycket starka fiskens storlek och jag frågade retoriskt flertalet gånger Anthon om det var fisken på över metern som jag jagat hela livet. Det visade det sig tyvärr inte vara men väl en fin gädda på 86 centimeter som tagit betet i sidled. Känslan av att känna en sådan stor gäddas fulla potential i ett hugg är den största anledningen till varför jag väljer att hålla spöet i handen under trolling. Jag var dock inte besviken över att fisken inte visade sig vara över metern för nu finns fortfarande chansen att ta den typen av fisk på traditionellt spinnfiske. Mvh Team Snipa.
Lasse: Som redan rubriken säger är jag väldigt lat. Fast om jag ska vara ärligt så är det Eric som tyckte att jag skulle ha det som rubrik, men det finns faktiskt en sanning i det… För ca en vecka sen hade jag äntligen liter mer tid för fisket än vanligt, och därför spenderades hela helgen ute på sjön.
Det var noll gradigt ute när jag ensamt åkte ut på lördagsmorgonen. Redan efter en halv timme frös jag om händerna, men tanken på att det kunde hugga en stor fisk när som helst höll mig koncentrerat och optimistiskt. Redan dagen innan sa Eric att om jag fick en stor skulle det bli svårt att fotografera den som ensam person i båten. Jag kunde ha räknat ut det själv men såklart skulle självaste proffset, guden ha rätt igen… Jag trollade förbi en grundtopp med två spön när jag såg att det ena spöet plötsligt var böjd. Snabbt tog jag upp den ur spöhållaren och började veva in. Ni kan inte tänka er hur förvånad jag blev när jag såg hur stor gäddan var efter jag hade håvat den. Det visade sig vara min näst största gädda någonsin, helt otroliga 96 cm stor var den. Och nu till de misslyckade bilderna varav i princip bara en nästan är bra.
Gäddan fick jag upp på en Bomber som jag satte en jiggsvans på.
Jag var så osmart och tog gälgreppet med mitt endaste vantpar jag hade med mig. Ni kan tänka er att mina icke vattentäta vantar nu var dygnsyra. Jag bestämde mig för att åka hem efter 4 timmar för det var verkligen iskallt om händerna med blöta hanskar och utan gick inte heller.
Min nya Okuma rulle och Mitt nya spö.
På söndagen var det helt andra förhållanden och just sådana väderomslag är inte bra för fisket. Men det positiva var att jag den dagen hade Eric med mig igen. Nu kunde vi göra bra bilder på min 10 kilos gädda som jag tänkte att jag skulle få den dagen. Det blåste riktigt hårt när vi drog ut på sjön. Vi hade tänkt att trolla 90% av turen, för den metoden har i princip levererat alla stora gäddor för oss nu på hösten. Men dagen gick riktigt trögt, det ville inte nappa. Vi trodde att vinden skulle jämna ut fisket lite med väderomslaget och denna soliga höstdag, men Eric (eller okej vi då) trodde fel.
Trotts allt var det en riktigt rolig dag fast vi bara fick en snipa. Får se om vi kommer ut någon mer gång eller om vi nu ska förberädda oss inför isen. Mvh Team Snipa
Anthon: Förra fredagen var jag och Eric i fiskebutiken och förberedde oss inför det kommande fisket dagen därpå. Eric har påpekat att jag inte har några stora drag att trolla med och att det är det jag behöver. Efter en stunds fundering bestämde jag mig för att det var detta jag skulle skaffa. Ett stort trollingdrag som inte väger mycket mer än 40 gram är inte det lättaste att hitta. Mitt spö är klent så en viktig detalj var att wobblern inte skall ha för mycket motstånd i vattnet. Jag valde till sist en Westin jätte (170 mm långt och 47 gram tungt i färgen ”Mello Yello”).
Lördagen började perfekt, dimma kallt och det luktade storgädda. Flera gånger sa både jag och Eric att vädret ser otroligt bra ut. Jag måste motvilligt erkänna att jag, trots stämningen, inte var lika taggad som vissa andra i teamet. Mest för att jag inte har fått en enda fisk på hur länge som helst. Hursomhelst kom vi ut på sjön, som låg helt vindstilla och med dimman tätt mot ytan. Spöna riggades och motorn värmdes upp. Det var riktigt kallt och därför sa vi att vi mestadels ska trolla idag, kanske endast stanna på ett fåtal ställen för att testa hur spinnfisket känns idag. Betena kastades ut bakom båten och Eric tog rodret och vi gav oss iväg.
Vi var lite besvikna på Lasse som tydligen hade andra (enligt honom, viktigare) planer för dagen och inte kunde följa med, men det blev ju gott om plats i båten i alla fall.
Det har inte gått fem minuter in på fisket förrän mitt spö bugar och slirbromsen låter linan gå ut. Ett snabbt tryck med tummen på spolen visade att draget inte satt i botten. För första gången på vad som känns som evigheter stod jag nu och drillade denna mycket välkomna fisk. Eric säger att den är stor, och jag (som tycker den knycker ”mesigt” med huvudet) säger att den inte alls är så stor. När den kommer upp till ytan ser jag att detta är utan tvekan mitt personbästa! Vissa stunder står den bara still och tjurar, men i rusningarna känns hur pigg den är.
Landad uppmäts den till hela 79 cm! Som tidigare nämnts har jag ett ganska så klent spö, och det märktes verkligen nu. Det var stundvis riktigt segt att drilla gäddan. Spöt fick verkligen kämpa för allt det var värt.
Detta är nu mitt livs största gädda och det går inte beskriva hur underbart det kändes att hålla den efter fighten.
Otroligt lyckliga kör vi vidare (eller ja, Eric kör vidare, jag sitter och återhämtar mig efter denna chock av både kyla och underbar glädje).
Ett par minuter smäller det på igen. Denna gång på Erics spö. Direkt säger han att denna är stor, det känner jag. Tyvärr tappar vi denna endast efter cirka två sekunders kamp.
Vid första stoppet för lite spinfiske klev det på mer fisk för mig. Denna gång en liten liten stackare som inte var längre än 25 centimeter. Men ändå kul för att den nappade på just mig.
Med tanke på att mitt tidigare personbästa inte är någonting att skryta med var jag nu otroligt glad och spänd på hur dagen skulle fortsätta.
Min tidigare rekordfisk mäter inte många centimeter, det var dock en av mina första gäddor jag fått på jerk.
Det var en härlig början, och än var det inte slut...
Eric: Det finns en sjö inne i de småländska skogarna som fortfarande intill denna dag plågar mitt sinne. Stundtals hemsökes mina drömmar av ett minne från denna sjö så plågsamt att jag senare finner mig själv gråtandes i fosterställning på ett kallt betonggolv. Smärtan orsakas uteslutande av ett återupprepat scenario. Jag ser ett Atom vass vars vikt uppgår till 25 gram efter skarp precision vaggar hem genom några näckrosor i en stilla försommarvik. Jag ser hur en gigantisk gädda går upp i ytskiktet mot inkräktaren men sedan störd viker tillbaka ned under ytan. Hade jag den gången koncentrerat mig på hemtagningen av betet istället för att Lyssna på Lasses förnedring av det svenska fotbollslandslagets förluster hade jag idag kunnat vara förevigad med denna best på endast några få miljoner pixlar.
Efter långvarig rehabilitering och kännbara bieffekter från de receptbelagda preparaten var jag äntligen friskförklarad från något som doktorn beskrev som posttraumatiskt stressyndrom. Doktorn avrådde starkt från att besöka sjön igen och det helt oberoende av att jag i en klaustrofobisk cell skrek ut min förtvivlan över de perfekta förhållandena som råder i sjön. Mina förtvivlade skrik och hot om nedskärningar inom vårdsektorn besvarades med tystnad och högtryckstvätt. Samma natt sprang jag barfota planlöst i natten i en enda rikting. Strålkastarna ackompanjerade av sirener kastade sitt ljus över den vita tvångströjan och fick agera vägledning i natten.
Minnet från högspänningstaggtrådens förlamande bett gjorde sig påmind när jag och Lasse denna helg begav oss mot den lilla skogsjön. Sportfiskefoberna inom den svenska sjukvården skulle inte få hindra mig och Lasse från att undersöka de teorier vi haft även om sjön ständigt förknippas med obehag. Detta demonbesudlade vatten har god variation vad gäller bottenstruktur och djup, den innehåller ingen gös och medelstorleken är hög vilket är precis det vi letat efter.
Vi begav oss ut på sjön för att söka hämnd utan medhavda åror helt förlitandes på en svårstartad bensinmotor. Vi begav oss in i en vik skyddade från de stormiga förhållandena som rådde ute på sjön. Vi tvingades dock lämna denna djupare vik utan resultat. En sommardag hade vi varit stumma av förvåning men denna höst har omkullkastat alla förväntningar vi haft. Under förflyttningen lade jag ett kast intill ett grundare område och endast ett fåtal meter utanför blev betet märkbart tyngre. Den kändes betydligt grövre än snittet och rädslan över att tappa den första spinnfiskade gäddan på flera veckors uppehåll ledde till två hårda mothugg under inhämtning. I tid med att Lasse får fram håven släpper motståndet och fisken är borta utan att ens ha visat sig och sjön visar återigen sitt obefogade vrede mot oss.
Hatet lämnade dock mitt sinne under ett fåtal minuter. I ett av de korta kasten som min 23 centimeters långa jigg genererar stöter något i betet varvid ett snabbt litet mothugg följer. Utmanaren svarar med ett minimalt försök att fly vilket endast resulterar i ett ryck så litet att misstankar om att jag tappat ytterligare en fisk kommer smygandes. Betet är dock fortfarande förtyngt och spekulationer om en mindre gren börjar ta form. Men någonting sitter på den främre kroken och jag lyfter hela mystiken upp i båten utan att behöva greppa linan. En varelse inte större än 30 centimeter hänger förvånad på främre kroken. En klen tröst för spinnfisket denna höst men ändå ett tecken på aktivitet.
Trollingen tog senare vid som alltid när fingrar frusna från kylan inte längre kan prestera ett öppnat beteslås. Min modifierade vobbler fick fullt förtroende då den tidigare visat sig vara framgångsrik. Båten hinner inte runt halva den lilla sjön innan Lasse gör mig medveten om en bottenkänning och i sekunden efter avviker mitt bete kraftigt från det normala. Men även fisken som tagit avviker från det normala. Kämparglöden är borta och istället visar den sin irritation genom att endast göra mediokert motstånd. Den strävar ned mot botten i ett sista försök att slå sig fri men i tystanden från båtmotorn är det bara att sakta veva in fisken som senare visar sig vara min näst längsta gädda någonsin. Den mätte 85 centimeter och årets höstsatsning och återvändandet till sjön förknippad med mardrömmar har äntligen gett önskat resultat. I skrivande stund har vi landat tre gäddor som alla mäter över åttio centimeter sedan höstens inträde vilket för oss är magiskt. Den senare tappade stora jiggen var dock de pris som sjön krävde denna gång vilket jag kan ha överseende med.
Lasse: För mig betyder fiske inte så mycket. Eller gör de det? Eller det kanske det gör egentligen för att det är en del av min vardag och ett av mina största fritidsintressen. Inte bara Eric och Anthon tar fisket seriöst, även jag går in för det och lägger ut mycket tid och pengar på detta intresse. Om jag ska vara ärligt har det blivit mycket mer på den senaste tiden men den investeringen har lönat sig för vi får verkligen många fler stora fiskar. I alla fall började jag fiska när jag var 4, eller det var då jag höll ett fiskespö för första gången men sen dess har jag älskat att fiska.
Jag kommer ihåg när jag i mina ögon hade min första lite större fisk. Det var på den tiden jag bara hade ett metspö och nästan bara fick upp små abborrar och mörtar. Men som sagt bara nästan, för det var en dag när jag ensam stod på bryggan och metade när det hände. När jag såg att flötet dök ner ryckte jag upp på direkten, på den tiden hade jag ingen tålamod heller så det var därför men i alla fall så kände jag direkt att det var något litet större som nu sprattlade på mitt självbyggda spö utav trä. Jag ropade helt hysteriskt på min pappa att han skulle komma för att hjälpa mig och det gjorde han också. När jag såg fisken komma upp till ytan trodde jag inte mina ögon, den var gigantiskt tyckte jag. Pågrund av att den var så stor ville jag såklart ta med fisken för att kunna visa upp den för resten av världen och på så sätt kunna dela min lycka. Jag sa det till min pappa flera gången men nu kommer det. Han ”råkade” kroka låss fisken i vattnet så den simmade iväg, men till och med jag var inte så dum för att förstå att det var meningen. Jag var helt chockad och grät resten av dagen.
Denna historia tänker jag på ofta idag och kan fortfarande inte förlåta min pappa för det han gjorde då. Idag vet jag också att det var braxen som jag nästan fick upp och ingen mal som jag trodde på den tiden. Jag hoppas att det kommer fler fiskehistorier både från Anthon och ifrån Eric. Mvh Team Snipa
Eric: Testa inte detta hemma. Inte av den anledningen att projektet ovan inte är säkert utan för att jag inte vet om det fungerar eller inte. Experimentet ovan är ett resultat efter att ha sett min allt för lilla jerkbait från en svunnen tid då betets storlek inte hade någon betydelse. Det vill säga förra sommaren. Jag såg även en jigg med liknande färg som mist sin glans. Jag är i teamet känd som den som sätter svans på allt men då har jag oftast smält jiggen runt koken vilket varit långt ifrån optimalt. Här skapade jag istället med hjälp av en stålvajer två öglor som träddes igenom jiggen. Det återstår nu dock bara se hur lyckat experimentet blev. Lite fler centimetrar i vattnet och förhoppningsvis attraktivt för större gädda. Mvh Team Snipa.
Eric: Detta korta inslag är ett desperat försök till att öka de sportfiskefientliga människornas kunskaper i detta land. Men detta skall också ses som information för den som vill börja fiska efter gädda men inte har de grundläggande kunskaperna. Detta är information som jag hade uppskattat när jag började om jag hade vetat hur många åtskilliga hundralappar jag skulle lägga på beten utan att veta dess egenskaper. Se detta därför som en spark mot den kommersiella fiskevärldens giriga händer. Men lik väl som ett försök till ett ökat intresse för sportfisket kan få fler människor att värna om de känsliga ekosystemen i våra vatten och vårda dessa för kommande generationer.
Vi börjar därför på grundläggande nivå och stannar där då chanserna till en uppföljare av detta allmänbildningsprojekt är lika stora som Lasses vilja att ta med ekolodet vid regn. Fiskedrag är artificiella beten (och ett extremt dåligt fiskeprogram som leds av en neurotisk gubbe) tänkta att imitera och attrahera gäddan och likna gäddans föda. Det är dock lätt att tro att verkligare beten ger flest antal hugg men denna regel kan man lätt frångå då gäddan kan bita i nästan allt som rör sig utan att för den delen tro att det är mat. Gäddan utifrån vad jag tror biter i diverse intressanta ting likt en hund. Torrfoder är inte det enda en hund biter i utan den leker och biter med allt som är dyrt och värdefullt. Likadant är det med våra sötvattenkrokodiler då den likt hunden måste lära sig sin omgivning genom att använda munnen. Så välj inte bort ett bete pågrund av målning eller dylikt.
Vobbler: Det första och kanske vanligaste betet är vobblern som med hjälp av hakskeden tvingas nedåt till ett maxdjup. Dessa finns i flytande utförande och sjunkande beroende hur man tänkt fiska. Djupet är oftast utskrivet på förpackningen om inte gäller regeln att desto mer vågrätt ställd sked desto djupare. Fördelar med flytande är att de åker uppåt vid vevstopp och chansen att fastna i botten är minimal. Samtidigt når man inte önskat djup lika snabbt som vid motsattsatsen vilket kan vara en nackdel vid spinnfiske. Vobblern har också olika gång från rullande till ivrigt vibrerande. Det finns här anledning att tro att de större och latare exemplaren ofta föredrar en mer lugn och rullande gång i kombination på storleken på betet. Desto större bete desto större chans på större fisk. Bilden nedan är tänkt att illustrera hur de olika jobbar vid hemtagning.
Jiggen: Jiggen är ett bete gjort i gummi som man förser med ett blyhuvud med integrerad enkelkrok. Den kanske vanligaste jiggen för gädda är den med en paddel längt bak. En jigg av denna typ kallas shadjigg och har en vaggande gång. Man köper ofta kroppen och huvudet separat och för in kroken längst fram på jiggen och trär sedan på gummibetet så att paddeln pekar nedåt. Jiggen anses vara både skonsam och effektiv för gäddan. Dels för att jiggen är mjuk och fisken känner inte skillnad på denna och en betesfisk vilket ofta resulterar i att en gädda som hugger men missar kroken försöker fler gånger. Den traditionella metoden för att ta hem jiggen är att låta den i ett sick sack mönster studsa över botten. Detta görs genom att man lyfter spöet och sedan vevar in lina och upprepar proceduren i varierat tempo vilket demonstreras nedan.
Anthon: Då både Lasse och Eric nu skaffat sig nya spön, som tar en hel del vikt, har tanken även slått mig att jag också kanske skulle ta och göra denna uppgradering. Det spö jag har nu är ett Berkley Phazer på 8 fot och tar (enligt tillverkaren) max 35 gram. Tack vare detta är mina beten inte särskilt stora, kanske att en del skulle påstå att det är beten mer för stor abborre. Spöt är långt ifrån styvt och om Eric utrycker det ”har ingen ryggrad”. Med dagens gäddbeten som väger mer och mer och blir större och större, behöver även spöt kunna kasta mer och mer. Det behöver även kunna ha ryggraden som Eric pratar om för att på ett effektivt sätt kunna göra ett mothugg som drar in krokarna i gäddans hårda mun. Detta är även anledningen till varför du alltid bör fiska med starka och vassa krokar. Det är även bra med rejält spö så att man kan dra in gäddan utan att behöva trötta ut den alltför mycket, ett för mjukt spö kan minska gäddans förutsättningar för överlevnad efter en återsläppning under vissa förutsättningar.
Specifikationer på mitt Berkley-spö.
Toppöglan och en av de vanliga öglorna på spöt.
Dock känns det lite jobbigt, då jag köpte mitt senaste spö och rulle och började få färre fisk, nu för tiden får jag ju nästan ingenting. Så det känns inte som om det kommer vara värt att köpa ett spö till utan att det ger resultat, detta kan jag ju i och för sig inte veta och det hela hänger säkert på min teknik. Känner mig lite uppgiven för tillfället, vet inte vad jag skulle göra annorlunda för att få fisk faktiskt. Eric pratar hela tiden om en massa grejer som skulle kunna vara anledningen, dock är det svårt att ta in när man trött och lite besviken åker in mot land efter många timmar på vattnet utan minsta lilla hugg. Oregelbundenheten i vevningen skulle jag kanske kunna behöva jobba på lite, men ändå så känns det som om jag försöker tänka mer på betets gång nu när jag inte får fisk, än vad jag till exempel gjorde för ett par år sedan då jag var den av oss som fick flest.
Hur som helst, ett spö blir det nog inte än på ett tag tyvärr. Det får väl bli om jag ”lär mig” att få fisk igen.
Lasse: Sedan länge har vi väntat på att +FishEcos bloggtävlingen skulle dra igång. Förra veckan var det äntligen slut på lidandet, när jag glad såg Erics sms på hemvägen av skolan att man nu kunde anmäla sig till tävlingen. För oss som inte har haft bloggen så länge är det första gången vi ska vara med och tävlar.
Reglerna är inte alls krångliga, det finns en liten jury som betygssätter varenda blogg enligt skalan 1-10, och på så sätt bestämmer vilka bloggar som ska vinna bloggtävlingen, respektive första, andra och tredje plats.
Våran kära jury består av: Pär Lindberg sportfiskarna, Jörgen Larsson Fiskefeber och Fairpoint AS samt Johan Broman filmproducent och sportfiskeentreprenör.
Kriterierna som kommer att bedömmas är följande:
-Bildkvalitet inkl originalitet och skapande
-Kvalitet på text
-Aktivitet/ uppdateringsfrekvens
Normineringen avslutas den 28:e februari. Vinnaren kommer att presenteras på sportfiskemässan 2014 i Kista. Må bästa sportfiskebloggen vinna! Mvh Team Snipa
Eric: Det är en ständig kamp att få med Lasse ut på höstfiske. Hade han fått välja hade han suttit i en vattentät bakteriefriglasveranda med tillhörande bastuaggregat längst bak i båten. Då detta aldrig gick att lösa tekniskt fick hans nya utrustning och ekolod lämnas hemma. Nu kunde regnet istället bara blöta ned hans gamla slitna utrustning vars kostnad han för länge sedan glömt. Till hör att jag tidigare införskaffat ett kraftigare spinn och jerk spö som kan kasta beten upp till 100 gram fast ett som TÅL vatten. Planen är nämligen att stärka utrustningen för att på så sätt kunna fiska större beten och mer selektivt kunna sålla bort de mindre exemplaren. Detta visade sig i början av fisket inte vara särskilt framgångsrikt då en mindre snipa nyfiket provbet i en shadjigg på 8 tum. Dock mycket positiva nyheter då fisken varit omöjlig att hitta de senaste veckorna.
Jag bytte ned mig i storlek och fiskade med en större tailjigg med ett huvud på 20 gram endast för att testa kastegenskaperna i spöet. Hugget som följde inte långt efter bytet var en liten gädda som syns på bilden ovan. Gädda nummer 80 för denna säsong var nästan bärgad och fotograferad när den plötsligt frigjorde sig. Mina övermänskliga karatereflexer gjorde sig då påminda och snabbt stack jag ned handen och greppade fisken kring nacken. Desperat kan tyckas men i dessa svåra tider vet man inte vilken dag nästa tillfälle ges att fotografera än gädda så det gäller att ta varje chans.
Ytterligare sega timmar följde och efter flertalet icke givande ankringar bestämde vi oss för att trolla nära en kant där vi aldrig får fisk vanligtvis. Dock visade sig denna kant vara helt rätt denna dag. Jag trollade med en nyinskaffad shadjigg på 23 centimeter med 15 grams huvud som tillsammans väger någonstans runt 110 gram. Beten vars tyngd och längd vi tidigare skrattat åt behandlar vi nu med stor vördnad sedan vi testat ekvationen stort bete stor fisk och fått fina resultat. Jag har ingen aning om hur djupt den går men jag hade extra långt linsläpp och efter halva sträckan kände jag en lätt störning i jiggen genom det kraftiga spöet och jag hinner precis yttra mig innan jiggen sitter fast i något tungt. Jag känner när jag lyfter spöet att det rör sig om något stort. Jag börjar veva och pumpa in fisken men får inte in en centimeter då jag i all hast glömt att dra åt slirbromsen.
Jag justerar denna och känner i samma ögonblick ett plötsligt frånvarande av kontakt och att blir mycket lättare och tänker att den försvunnit. Men Anthon och Lasse vittnar om den stora fisk som tagit mitt bete och hur den hoppat upp ur vattnet vilket jag missat. Det enda jag kan tänka på nu är hur tungt det är att veva in. Jag känner inga huvudskakningar men känner tyngden av fisken i andra änden. Mina ben skakar och Lasse står beredd med håven. När fisken närmar sig båten drar den sig ned mot djupet och visar hela sin styrka genom att kämpa sig nedåt genom vattenlagren. När den efter en hård kamp visar sig i vattenytan ser jag att den knappast slår mitt tidigare rekord men att den är ovanligt hög jämfört med de annars mer vanligare ål-gäddorna som sjön producerar. Det tar lång tid innan vi kämpar in den håven och efter det är alla minnen borttappade i farten av snabba foton, vägning och mätning. Det visade sig dock vara viktrekord för mig med 100 gram då den vägde 4,1 kilo och mätte 84.5 centimeter men kommer alltid vara ihågkommen som mitt livs bästa kampupplevelse hittills. Om en sådan förhållandevis liten fisk kan visa prov på sådan styrka kan jag bara drömma om en fisk uppemot tio kilo.
Vi åkte sedan fram och tillbaka utan resultat men begav oss senare vid mörkrets infall hemåt. Lasse och Anthon fick åka hem utan resultat men jag hade haft den bästa fiskeupplevelsen någonsin och lägg till nytt rekord på det. Det är frustrerande att jag nu tagit tre gäddor över åttio centimeter vilket är något jag aldrig lyckats med vilket vittnar om att jag utvecklats som fiskare, men jag kommer inte över metern vilket är för nuvarande högsta drömmen. Men det är så det skall vara om man skall fortsätta och kämpa. Någon gång måste det inträffa och då kommer jag vara glad för alla de timmar jag och mitt team lagt ute på vattnet. Mvh Team Snipa.
Anthon: Jag har tyvärr inte varit ute och fiskat på ett tag nu, så jag har ingen spännande fiskehistoria att berätta. Däremot har jag idag ett litet tips som jag kom att tänka på när jag åkte hem med bussen idag. Gummiband är ju en väldigt bra och smidig grej, och otroligt användbart inom fisket. Det finns hur många olika saker som helst man kan använda dem till.
Det vanligaste skulle jag tro är för att hålla ihop de olika spödelarna i delade spön. Jag använder mig själv endast av denna metod. Även metrev som virats upp på sin vinda kan hållas på plats med ett litet gummiband som hjälp.
Jag använder mig av syrrans hästsnoddar som egentligen är till för att styla hästars man. Dom är bra för de är små i storleken och torkar inte så lätt efter att de har blivit lite blöta. Jag tror att det är sådana här.
Flera wobblers i ett och samma fack har lätt för att trassla ihop sig, så på en del ställen i min låda har jag även buntat ihop krokarna med dessa små fina gummisnoddar. Detta ger mindre kroktrassel bland dragen och man kan lätt plocka upp det önskade draget.
Jag använder även dessa gummiband till att hålla min tafs på plats utmed spöt så att den inte böjs eller viks under transport eller förvaring.
Detta är bara ett par stycken av alla saker ett gummiband kan hjälpa till med, hoppas att det varit till nytta och gett inspiration.
Lasse: Det var faktiskt inte så länge sedan Eric sa att vi borde köra ett gäddmete pass nu på hösten, inte bara trolla och spinnfiska. Jag tyckte att det lät som en bra idé. Vi bestämde oss för att åka ut på lördagen, dels för att det inte skulle blåsa mycket och dels för att det inte skulle regna, viktigt för mig. När vi kom till sjön på morgonen runt klockan 11:00 såg vi snabbt att det inte blåste alls. Det skulle bli en bekväm dag att slippa kasta ut gäddmetet hela tiden pågrund av vinden. Men vi vet också att vindstillan inte alls är bra för gäddfisket. Vi hade valt ut en fiskeplats där det stupade ner till 6 meter bara 4-5 meter ifrån land, så det var perfekt för att fiska ifrån kanten.
Det tog ett tag innan alla flöten hade placerats på sina platser. Som agn tog vi döda mörtar som ungefär var 10 cm stora, vi hade inga större. Efter att vi hade slått upp vårt läger åkte Eric ut med båten vi kom med för att spinnfiska lite, jag var tvungen att lyssna på bossen och fick stanna på land för att hålla koll på gäddmetet. Men det tog inte ens 40 minuter innan Eric kom tillbaka, tyvärr utan att ha fått någon fisk. När bossen/ Eric tillät mig att åka ut med min båt trodde jag att det var min lyckodag. Jag skyndade mig ut innan Eric skulle ångra sig. Snabbt satt jag i båten och trollade, men det tog inte alls lång tid innan jag hörde ett glädje skrik ifrån vårt läger. Irriterad vände jag mig om och såg en överlycklig general vid kanten med en för liten gädda i handen. Jag tog upp mitt spö och skyndade mig tillbaka. Eric berättade hur han hade sett flötet röra sig långsamt i sidled innan han gjorde mothugget i rättögonblick. Jag lyssnade intresserad och tänkte ”det här ska jag ta igen!”.
Det började redan mörkna när Eric åkte ut med båten igen. När han var ute hoppades jag lite extra mycket på att det skulle nappa, för att uppleva samma sak. Det var helt tyst när jag ensamt satt och kollade ut på sjön, inte ofta man får uppleva sådan tystnad på hösten när man är ute och fiskar, tänkte jag. Jag var precis på väg att sno lite av Erics varma choklad när jag kollade upp på våra flöten. Först kunde jag inte tro mina ögon när jag såg linan försvinna under vattnet, sakta men säkert. Jag skyndade mig att springa till spöet, där jag såg linan glida ur spolen. Jag väntade ett tag innan jag gjorde ett kraftigt mothugg, precis som Eric hade sagt. Direkt kände jag att det var en lite finare fisk, trotts allt dröjde fajten inte så länge och jag kunde håva fisken säkert. Eric som var på väg tillbaka hörde lyckligtvis mina skrik och skulle vara snabbt hos mig för att beundra fisken. Dock brydde han sig knappt om fisken när han hade kommit i land, han brydde sig mer om att få reda på, med vilket spö jag fick den. Ja och ni kan tänka er vilket spö det var… just precis, såklart var det Erics spö. Istället för att beundra min fisk beundrade han nu ”sin” fisk som han såklart var stolt över. Jag som stod jämte Eric och hans fisk började naturligtvis diskutera om vems fisken verkligen var. Eric påstod att den räknades som hans för att han tacklade gäddmetet och valde ut platsen medans jag tycker att den ska räknas som min fisk för att jag drog upp fisken och på så sätt gjorde det svåraste jobbet, tycker jag! Iallafall så blev det två gäddor varav en var MIN. Erics gädda var ca 50 cm och den andra var ca 74 cm. Jag är säkert på att det inte var sista gången vi var ute och gäddmetade nu på hösten, fast nästa gång ihop med Anthon som tyvärr inte kunde följa med i lördags. Skitfiske på er alla! Mvh Team Snipa
Eric: Team snipas blogg handlar mycket eller bara om besattheten efter större gäddor. Vi har fiskat tillsammans i 3 år och vi är nu ordentligt trötta på alla gäddor under 50 centimeter. Sniporna som vi tvingas basera bloggen på även om vi kontant drömmer om de stora bestarna. På senaste tiden har det dock varit ont om fiskar och det beror på att vi endast jagar de större exemplaren och håller på att lära oss deras vanor. Den markanta skillnaden är att vi ökat betesstorleken och antal timmar som vi är ute men vi har också börjat leta mer utanför grundområdena och nästan uteslutande i frivattnet kring branter och grynnor och stim med småfisk. Resultaten har redan börjat visa sig men de inträffar med allt för långa mellanrum vilket betyder mindre antal fisk här på bloggen.
Det har denna säsong resulterat i två gäddor över 80 centimeter vilket för oss är helt fantastiskt. Men som sportfiskare söker man ständigt anledningar till varför det inte gått bättre. De populäraste och mest troliga är: Vi fiskar inte tillräckligt nära botten, vi fiskar för grunt, sjön innehåller inte stort bestånd av stor gädda, för små beten, vi nöter inte på ett ställe utan tappar koncentrationen snabbt, sjön innehåller gös vilket vissa hävdar hämmar gäddans storlek eller så är vattnet för mörkt.
Visst är det kul när man verkligen får kämpa för man blir desto gladare när det funkar men just nu är det inte värt det. Om man vill komma någonstans i branschen vilket är lite av ett mål efter alla de timmar och pengar man investerat i fisket så räcker det inte med att man får upp de största bestarna i din sjö. Du måste konkurera med alla andra sjöar och fångar du ingen gädda över tio kilo eller 120 centimeter har du tyvärr inte vad som krävs.
Därför gör vi i Teamet en större satsning. Lasse och jag har köpt spön som är klassificerade för beten upp till 100 gram. Vi har också inhandlat större jiggar. Shadjiggar på över 20 centimeter vilket fullkomligt raderar ut de mindre sniporna. Vi hoppas med hjälp av dessa få ett bättre snitt även om det betyder längre tid mellan huggen. Det största dilemmat är dock att vi har störst chans på stor gädda om vi trollar mera men jag vill ha mina på spinn. Detta är en ständig kamp mellan mig och Lasse. Vi planerar också att nästa år testa nya sjöar och lägga mer tid på att upptäcka nya vatten som förhoppningsvis hyser större gädda. Vi får dock se hur det blir med det men det skadar inte att drömma lite och dela med sig av de tankar som för stunden genomsyrar mitt sinne. Mvh Team Snipa.
Anthon: Som ni vet nu så var jag ute och trollade i Vättern. Det gick, enligt mig bra, då vi totalt fick sex stycken fiskar. Vi var tre personer och turades om att drilla de fiskar som nappade. Jag, som aldrig hade gjort något liknande, hade inte den bästa tekniken men lärde mig succesivt under dagen med coaching av kaptenen. Laxen hade nog inte riktigt hunnit ner till det stället där vi fiskade. Däremot så nappade det röding och öring. Den största rödingen som drogs upp, blev min tillsammans med en av öringarna.
Efter att ha varit ute exakt hela dagen, kom jag i alla fall hem med min storfångst, en fin röding och en fin öring. Det var för övrigt den allra första gången jag var fiskade lax och då även första gången jag drillade laxfiskar.
Båten var riktigt fin och det gick bra att vara i den hela dagen med pastasallad som proviant.
Efteråt var jag riktigt trött, men väldigt glad och lycklig efter mitt livs första vätterntur. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att göra om det för det var riktigt roligt och lärorikt.
Välkommen till Team snipa.
På den här bloggen kommer du att kunna följa hur 3 fiskegalna killar försöker få drömfångsten. Teamet består utav Vasskungen Eric, Håvarn Anthon och Trollingkungen Lasse. Om du är ute efter bilder på stora fiskar är den här bloggen långt ifrån optimal, men om du gillar små och många fiskar så är du helt rätt ute! Vi hoppas att du gillar bloggen och glöm inte att kommentera vad du tycker.
Eric: År 2013 har varit en konstant kamp mellan medlemmarna inom gruppen som porträtterar sig själva som fiskare med dåliga resultat och där av bloggnamnet. Inga materiella priser i världen kunde vittna om den prestige som denna ära innebar. En ära som den person som fångade högsta antalet gäddor skulle krönas som gäddkungen 2013 i den hårdaste kampen hittills.
Tillskillnad från andra bloggar kommer jag sammanfatta året på endast 100 ord. Den meningen ingår i de orden vilket betyder att jag med den och denna mening där jag förklarar redan slösat bort ungefär 35 ord. Aldrig förr har vi fiskat i sådan stor utsträckning. Sommaren resulterade inte i några större fiskar utan bara i en sämre ekonomi. Jag kom med tanken på att starta en blogg vilket resulterade i kränkningar och hånskratt med följdes senare av ambition. Jag har investerat och Lasse lika så i nya kraftigare spön. Jag har slått mitt rekord på gädda i både antal, längd och vikt.
