Gäddfanatikerns lärling
Eric: Detta korta inslag är ett desperat försök till att öka de sportfiskefientliga människornas kunskaper i detta land. Men detta skall också ses som information för den som vill börja fiska efter gädda men inte har de grundläggande kunskaperna. Detta är information som jag hade uppskattat när jag började om jag hade vetat hur många åtskilliga hundralappar jag skulle lägga på beten utan att veta dess egenskaper. Se detta därför som en spark mot den kommersiella fiskevärldens giriga händer. Men lik väl som ett försök till ett ökat intresse för sportfisket kan få fler människor att värna om de känsliga ekosystemen i våra vatten och vårda dessa för kommande generationer.
Vi börjar därför på grundläggande nivå och stannar där då chanserna till en uppföljare av detta allmänbildningsprojekt är lika stora som Lasses vilja att ta med ekolodet vid regn. Fiskedrag är artificiella beten (och ett extremt dåligt fiskeprogram som leds av en neurotisk gubbe) tänkta att imitera och attrahera gäddan och likna gäddans föda. Det är dock lätt att tro att verkligare beten ger flest antal hugg men denna regel kan man lätt frångå då gäddan kan bita i nästan allt som rör sig utan att för den delen tro att det är mat. Gäddan utifrån vad jag tror biter i diverse intressanta ting likt en hund. Torrfoder är inte det enda en hund biter i utan den leker och biter med allt som är dyrt och värdefullt. Likadant är det med våra sötvattenkrokodiler då den likt hunden måste lära sig sin omgivning genom att använda munnen. Så välj inte bort ett bete pågrund av målning eller dylikt.
Vobbler: Det första och kanske vanligaste betet är vobblern som med hjälp av hakskeden tvingas nedåt till ett maxdjup. Dessa finns i flytande utförande och sjunkande beroende hur man tänkt fiska. Djupet är oftast utskrivet på förpackningen om inte gäller regeln att desto mer vågrätt ställd sked desto djupare. Fördelar med flytande är att de åker uppåt vid vevstopp och chansen att fastna i botten är minimal. Samtidigt når man inte önskat djup lika snabbt som vid motsattsatsen vilket kan vara en nackdel vid spinnfiske. Vobblern har också olika gång från rullande till ivrigt vibrerande. Det finns här anledning att tro att de större och latare exemplaren ofta föredrar en mer lugn och rullande gång i kombination på storleken på betet. Desto större bete desto större chans på större fisk. Bilden nedan är tänkt att illustrera hur de olika jobbar vid hemtagning.
Jiggen: Jiggen är ett bete gjort i gummi som man förser med ett blyhuvud med integrerad enkelkrok. Den kanske vanligaste jiggen för gädda är den med en paddel längt bak. En jigg av denna typ kallas shadjigg och har en vaggande gång. Man köper ofta kroppen och huvudet separat och för in kroken längst fram på jiggen och trär sedan på gummibetet så att paddeln pekar nedåt. Jiggen anses vara både skonsam och effektiv för gäddan. Dels för att jiggen är mjuk och fisken känner inte skillnad på denna och en betesfisk vilket ofta resulterar i att en gädda som hugger men missar kroken försöker fler gånger. Den traditionella metoden för att ta hem jiggen är att låta den i ett sick sack mönster studsa över botten. Detta görs genom att man lyfter spöet och sedan vevar in lina och upprepar proceduren i varierat tempo vilket demonstreras nedan.
Mvh Team Snipa.
