Minnen
Lasse: För mig betyder fiske inte så mycket. Eller gör de det? Eller det kanske det gör egentligen för att det är en del av min vardag och ett av mina största fritidsintressen. Inte bara Eric och Anthon tar fisket seriöst, även jag går in för det och lägger ut mycket tid och pengar på detta intresse. Om jag ska vara ärligt har det blivit mycket mer på den senaste tiden men den investeringen har lönat sig för vi får verkligen många fler stora fiskar. I alla fall började jag fiska när jag var 4, eller det var då jag höll ett fiskespö för första gången men sen dess har jag älskat att fiska.
Jag kommer ihåg när jag i mina ögon hade min första lite större fisk. Det var på den tiden jag bara hade ett metspö och nästan bara fick upp små abborrar och mörtar. Men som sagt bara nästan, för det var en dag när jag ensam stod på bryggan och metade när det hände. När jag såg att flötet dök ner ryckte jag upp på direkten, på den tiden hade jag ingen tålamod heller så det var därför men i alla fall så kände jag direkt att det var något litet större som nu sprattlade på mitt självbyggda spö utav trä. Jag ropade helt hysteriskt på min pappa att han skulle komma för att hjälpa mig och det gjorde han också. När jag såg fisken komma upp till ytan trodde jag inte mina ögon, den var gigantiskt tyckte jag. Pågrund av att den var så stor ville jag såklart ta med fisken för att kunna visa upp den för resten av världen och på så sätt kunna dela min lycka. Jag sa det till min pappa flera gången men nu kommer det. Han ”råkade” kroka låss fisken i vattnet så den simmade iväg, men till och med jag var inte så dum för att förstå att det var meningen. Jag var helt chockad och grät resten av dagen.
Denna historia tänker jag på ofta idag och kan fortfarande inte förlåta min pappa för det han gjorde då. Idag vet jag också att det var braxen som jag nästan fick upp och ingen mal som jag trodde på den tiden. Jag hoppas att det kommer fler fiskehistorier både från Anthon och ifrån Eric. Mvh Team Snipa
