När allting stämmer del 2
Eric: Efter att jag tagit personligt längd och viktrekord svävade jag på moln och fisket blev alltmer sekundärt. Tiden upptogs istället med att distrahera Lasse med diverse korta fiskerelaterade föreläsningar. Som jag omöjligt kan återge då beteendet var någon transliknande konsekvens av den drömgädda som jag strävat efter hela säsongen. Och ja, jag behöver tydligen fånga runt 65 gäddor för att komma över 60 centimeter. Men jag tycks påstå trots jantelagen att det inte är något större fel på mitt sätt att fiska. Visst finns det mycket att lära men jag kan hitta fisk och jag kan i de mest svåra väder lyskas attrahera trög fisk. Jag hade kunnat rikta fisket mer mot djupbranter och haft större chans på stor fisk men jag har sällan tålamodet att nöta upp en gädda även om jag ska satsa mer på denna metod nästa sommar.
Vidare åkte vi in på ett grundområde bakom en mindre ö och fiskade bland näckrosor, nate och gräs. Trots solskenet och vår idiotiska placering (varje sportfiskare vet att gäddan sällan står på en halvmeter djupt vatten i strålande sol på sommaren pågrund utav värmen) så lyckades jag en gång till att kroka en troligtvis bättre fisk som tyvärr slet sig. Anledningen till varför jag berättar detta är för att gäddan slet med sig bakersta kroken på tacklet. Ni som följt den utlagda beskrivningen behöver inte vara oroliga för att detta skall inträffa då detta var en äldre version som inte fick mitt fortsatta förtroende. Jag vill inte himla med de saker som ibland sker vid gäddfiske. Jag strävar alltid mot att behandla fisken så skonsamt som möjligt men ibland inträffar dessa saker. Kanske lossnar kroken, draget eller så kanske en blödning uppstår vid mothugget. Det är dock viktigt tycker jag att berätta om en del av fiskets baksidor då proffsen sällan behandlar detta även om det inträffar enstaka gånger. Ibland kommer man att misslyckas men man vinner förhoppningsvis erfarenheter vid tillfället.
På väg bort inträffar dock en annan spektakulär händelse och dagen skiljer sig mer och mer från vårt alldagliga fiske. Några meter bort vid sidan av en annan ö böjer sig Lasses spö då något bitit på hans djuprigg i en större vobbler. Jag vet att Lasse i tävlingsinlägget hittade på en historia om att jag trott jag fått drömabborren och att han skrattat självgott åt detta konstant sedan dess. Sanningen är dock att Lasse sällan känner vilken sort av fisk han fått. Det är oftast hoppet som får bestämma art innan fisken nått båtkanten. En fågel blir en gädda, en plastpåse en död gädda, en flytande död abborre är en gös och så vidare. Denna gång var det självklart en gädda även om Lasse gissade på gös in i det sista. Sanningen är dock att denna fisk också var grövre. Den visade sig väga lite under tre kilo och mätte 79 centimeter vilket skulle gett pris på höstnappet. En fantastisk dag med storleksrekord för Teamet blev min höjdpunkt än så länge på säsongen men nu väntar hösten och chans på nya rekord. Mvh Team snipa.
