Eric: För ett tag sedan var jag och Lasse ute i vår hemliga större sjö. Det hade gått en hel vecka sedan vi fiskade senast vilket nu förtiden är normalt då skolan startat men den veckan kändes det som en evighet. Jag var fiskesugen till tusen trots att det var soligt väder ute pågrund utav att jag hade suttit inne i sex dagar och bara läst fiskeartiklar och sett videor på människor som är skickliga inom sportfiskevärlden och se hur de drar upp flera gäddor över metern. Det luktade stor gädda denna dag och det visade sig bli ett svårslaget fiske.
Det var dags för mig att testa mitt andra större gummibete som jag aldrig använt förr. Jag tacklade upp den stora curlytailen och den gungade från sida till sida och jag sa till Lasse att betet hade riktig storfiskgång. Vi åkte ut till en grynna mitt ute på sjön. Ett ställe vi alltid brukar börja med då förutsättningarna där är perfekta även om detta inte tidigare bevisats. Efter ett fyrtiotal kast tappade vi lusten och planerade att byta ställe. Jag kastar ut betet en sista gång och försöker komma nära en sten som jag vet finns en halv meter under ytan. Jag låter betet sjunka och fiskar en meter under ytan relativt långsamt. Efter ett kort vevstopp nära båten känns det som att betet skrapar i stenen både en och två snabba gånger. Jag gör ett snabbt mothugg för att undvika bottenkänning men känner istället att någonting tynger spöt och sedan bestämda huvudskakningar. Då blir jag genast medveten om att någonting stort svalt mitt bete och efter en kort fajt ligger gäddan i håven och glädjen översköljer hela båten.
Vi märker dock redan innan gäddan är i håven att den har någonting i mungipan och båda tror att det är en halvsmält vitfisk som inte nått ned till gäddans mage. När gäddan dock är i båten känner jag försiktigt på den böld som liksom växer på fiskens underkäke i hopp om att den kanske går och dra bort med kroklossaren. Det visar sig då att denna tumörliknande böld sitter stenhårt förankrad i munnen och känns som solid benvävnad. Antagligen är detta resterna efter en releasad fisk som fått bita i rostiga krokar eller liknande men även om detta förblir olöst vet vi att gäddan verkade kunna klara sig bra ändå eftersom den fortfarande hade god aptit, vilket vittnar om hur tåliga denna art är. Dock inte sagt att man skall behandla fisken vårdslöst, man skall fortfarande vara ytterst försiktig i hanteringen.
Fisken mätte 86 centimeter och vägdes på en våg som inte fått mitt förtroende till 4 kilo men den kändes och ser otroligt mycket större ut. Att få fånga sin största gädda på ett eget komponerat gummibete på sin favorit metod nämligen spinnfiske var fantastiskt. Jag tog ett annat personbästa förra hösten. En gädda som var 80 centimeter och vägde 2 kilo men denna togs på Lasses favoritmetod nämligen trolling och det känns för mig inte lika bra. Det enda jag har gjort i processen är att välja bete och på så sätt djup resten har motorn på båten gjort. Därför glädjes jag inte hälften så mycket över den fisken som den på 86 centimeter. Helt underbart var det! Dagen var dock inte slut och fortsättningen får ni läsa i mitt nästa inlägg. Mvh Team Snipa.
