Tävling!

Publicerad 2013-09-11 18:58:00 i Allmänt,

Lasse: I lördags var det då dags för team snipas första fisketävling, Höstnappet i Öresjön. Fisketävlingen började klockan 7 och skulle sluta 14:00, och som ni kan tänka er är det inte mycket tid för en okänd sjö som har en yta på 795 ha. Redan veckan innan hade vi studerat sjökartan noggrant så vi visste vilka ställen vi skulle fiska av. Vår taktik för dagen var att ungefär fiska i 5 timmar på branter utanför vasskanter, och sedan 2 timmars trolling.

Här ser man Erics draglåda med de beten han tänkte köra med på tävlingen.

När Klockan slog sju var det dags för starten, allt gick bra förutom att vi inte fick igång motorn förrän det bara var 30 sekunder kvar till starten då 150 båtar susade iväg. Vårt mål för dagen var att få en gädda över 60 cm för det var tävlingsgränsen. Men dagen gick trögt, efter 2 timmar hade vi bara sett tecken på en gädda. Det låg båtar överallt runt omkring oss och redan blickarna från de som fanns i båtarna talade om för oss att de inte heller hade mer tur än vi hade. Inte ens trolling funkade förtutom att Anthon hade ett litet nafs. Så vi bestämde oss för att ändra vår taktik och åkte in mot kanten istället. Det tog inte alls lång tid innan jag hörde ett "Japp" ifrån Erics håll jag vände mig om och se där- något sprattlade i hans spö. Eric skrek av glädje då han trodde att det var en stor abborre, men jag lyckades till slut att lugna ner han genom att klargöra för honom att det bara var en gädda. Okej det där sista var inte riktigt sant men det är så vi fördriver tiden i båten, psykiskt förtryck är bästa tidsdödaren!

Dagens första fisk som tyvärr inte va en abborre vägde ca 1,5 kg och var 59 cm lång. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi såg att gäddan var 1 cm ifrån vårt mål, synd!

När det bara var 1 timme kvar av tävlingen, började vi trolla tillbaka, men även då utan fisk. När vi kom fram till stranden väntade många redan på prisutdelningen. Från alla håll hörde vi hur dåligt det hade gått även för andra, och att det till och med fanns de som inte hade fått upp någonting alls. Anthon, Eric och jag bara kollade på varandra, och en stor sten föll oss från hjärtat, då vi alla tre visste att vi åtminstone inte hade kommit sist.