Publicerad 2014-03-14 21:12:00 i Allmänt,
Eric: Vattnet hade legat oantastat allför länge under den kalla vinterdvalan. Isen hade aldrig denna vinter blivit tillräkligt tjock för att beträda och istället hade bloggen likt oss legat i ide större delen av vintern. Trots att isen ännu låg kvar på sina ställen i form av isbjörnstomma flak likt en misslyckad Greenpeace kampanj startade vi den fossila förbrännaren, använde den flyktiga energin för att med hjälp av en propeller föra oss genom vattenmassorna.
Otroligt högt vattenstånd som bilden inte ger rättvisa när vi passerar inloppet till en större sjö.
Det var äntligen tid för oss att våldföra oss på det känsliga ekosystemet ännu en gång utan något relevant minne från hur exakt vi brukade göra det. Det är lustigt hur snabbt man tappar de kunskaper kring fisket som inte är grundläggande. Flertalet gånger hade jag fått gå igenom en hypotetisk fisketur och alla dess skeenden för att såvida ta reda på vad som behövdes.
Ingenting låg kvarglömt hemma när första gäddan landades under en mindre kaotisk stund full av höjda röster och frenetiskt letande efter allt det som gör en lyckad återutsättning möjlig. Lasse räckte över en Elloskatalog, skarvsladd och en karta penicillin då han likt jag glömt bort de viktigaste beståndsdelarna. Efter en mindre uppenbarelse fanns dock gäddan på kamerans minneskort och kunde släppas tillbaka. Den likt många andra hade tagit min modifierade vobbler i början av trollingen som idag tillägnades mest tid då vädret inte tillät våra bara händer att spinnfiska hem betena. Det måste dock nämnas att denna vobbler har en mycket stel gång med endast en förföriskt böljande jiggsvans som enda faktor. Lasse har tidigare skrattat ut den förstörda gången men har motbevisats till den grad att skammen gör det onödigt att påpeka hans fatala misstag. I fiskens svalg stack även en fena upp som ett tecken på fiskens glupskhet men den gick inte identifiera förrän jag försiktigt drog upp den och såg en aldrig slutande långsmal kropp varvid vi förstod att det var en ål. Vi resonerade också kring att det måste vara den fiskens huvudsakliga föda då den fallit för mitt mycket till gången lika bete.
Även fiskaren själv fascineras av reflektionerna.
Efter många senare timmars fiske utan resultat men med många insiktsfulla diskussioner kring det motsatta könets mysterier avbröts tristessen med en mindre gädda. Jag måste här inflika att ett styvare spö inte betyder tråkigare upplevelser som först är lätt att tro utan är tvärtom ger många fler minnesvärda stunder då man kan känna fiskens exakta rörelser och desperata ansträngningar.
Den självutnämnda trollingkungen Lasse såg ut att ännu en dag bli besegrad när hans spö plötsligt stod i djupt böj. Till en början var hetsen inte stor pågrund av Lasses försäkringar om att fisken som tagit inte var av någon större kaliber men när han senare kom på att spöet han fiskade med var kraftigare än normalt ändrade han uppfattning och efter en inte alltför svår landning mättes gäddan till 89 centimeter vilket tillsammans med min 80 centimeter långa fisk var nytt rekord. Gäddans otroliga skönhet var obeskrivlig med sin efter vinterns julbord välkonditionerade och mönstrade mage. Att få inleda året med ett rekord trots alla osäkra prognoser fick betraktas som något mycket större än de böjda öglor och slagna spön efter incidenten där båda parter förfalskat ett mothugg under exakt samma sekund denna vårdag.
