Anthon: Som sagt så var det teamets första tävling i lördags. Vädret stjälpte fiskelyckan, men det var en otrolig upplevelse. Vi kom ju i alla fall inte sist och det är skönt att känna. En liten fisk är bättre än ingen alls. Inför tävlingen var det en hel del som skulle fixas. Jag spolade på min nya lina, som för övrigt verkar fungera rätt bra faktiskt. Även rullen skulle isär och rengöras och smörjas med rätt sak på rätt ställe.
Det är tur att jag fick hjälp av Eric så att allt gick rätt till. Rullen kändes bra under tävlingen och jag tror att kasten blev längre, vilket är roligt då jag är den av oss som alltid kastat kortast.
I betesboxen skulle det också städas lite, alla drag som skulle med på tävlingen skulle ligga i en och samma låda. Målet var att få med så lite packning som möjligt för att inte få för lite plats i båten. Maten skulle ju få plats med, det är en viktig del i packningen. Är man trött och hungrig på sjön så är det lätt att man blir sjösjuk, vilket inte är så roligt mitt under en tävling.
Vi är väldigt glada att vi fick låna den båt som vi använde, men den var ju såklart också tvungen att tas upp ur vattnet. Väl hemma på gården så borstades den ren och det lösa skräpet i den försvann med hjälp av damsugaren. Tillslut såg den riktigt bra ut!
Tur att den inte är så stor och tung, för har man ingen trailer måste man ju lyfta lite och trixa lite så att det bli bra och säkert ändå att transportera den.
Sen var det till att sova tidigt och upp klockan 04:00 på lördagen. Klockan sju sen var vi ute och startade i Team Snipas allra första fisketävling!
Sekunderna innan starten var förväntningarna stora och pulsen var hög när de 150 båtarna drog iväg ut för att lura gammelgäddan. Och resten vet ni.
Lasse: I lördags var det då dags för team snipas första fisketävling, Höstnappet i Öresjön. Fisketävlingen började klockan 7 och skulle sluta 14:00, och som ni kan tänka er är det inte mycket tid för en okänd sjö som har en yta på 795 ha. Redan veckan innan hade vi studerat sjökartan noggrant så vi visste vilka ställen vi skulle fiska av. Vår taktik för dagen var att ungefär fiska i 5 timmar på branter utanför vasskanter, och sedan 2 timmars trolling.
Här ser man Erics draglåda med de beten han tänkte köra med på tävlingen.
När Klockan slog sju var det dags för starten, allt gick bra förutom att vi inte fick igång motorn förrän det bara var 30 sekunder kvar till starten då 150 båtar susade iväg. Vårt mål för dagen var att få en gädda över 60 cm för det var tävlingsgränsen. Men dagen gick trögt, efter 2 timmar hade vi bara sett tecken på en gädda. Det låg båtar överallt runt omkring oss och redan blickarna från de som fanns i båtarna talade om för oss att de inte heller hade mer tur än vi hade. Inte ens trolling funkade förtutom att Anthon hade ett litet nafs. Så vi bestämde oss för att ändra vår taktik och åkte in mot kanten istället. Det tog inte alls lång tid innan jag hörde ett "Japp" ifrån Erics håll jag vände mig om och se där- något sprattlade i hans spö. Eric skrek av glädje då han trodde att det var en stor abborre, men jag lyckades till slut att lugna ner han genom att klargöra för honom att det bara var en gädda. Okej det där sista var inte riktigt sant men det är så vi fördriver tiden i båten, psykiskt förtryck är bästa tidsdödaren!
Dagens första fisk som tyvärr inte va en abborre vägde ca 1,5 kg och var 59 cm lång. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi såg att gäddan var 1 cm ifrån vårt mål, synd!
När det bara var 1 timme kvar av tävlingen, började vi trolla tillbaka, men även då utan fisk. När vi kom fram till stranden väntade många redan på prisutdelningen. Från alla håll hörde vi hur dåligt det hade gått även för andra, och att det till och med fanns de som inte hade fått upp någonting alls. Anthon, Eric och jag bara kollade på varandra, och en stor sten föll oss från hjärtat, då vi alla tre visste att vi åtminstone inte hade kommit sist.
Vinstgäddan var en stor firre på 110 cm som nästan vägde 10 kg. I de förhållanden som var den dagen- respekt!
Det här var då Team Snipas första tävling, men utan tvekan inte vår sista!
Eric:För ett par dagar sedan var, för första gången på länge hela teamet ute för att fiska gädda. Det var uppvärmningen inför Höstnappet i Öresjön som gick om stapeln i lördags men som ni än så länge inte kan få en rapport på då en av Team snipas medlemmars internet slutat fungera. Vi lovar dock att detta snabbt skall återgälldas så ni får se hur det gick för det var en riktigt spännande upplevelse och erfarenhet.
Dagen gick extremt trögt vilket tros bero på de snabba väderomslagen. I tre dagar hade det varit sol men denna dag var det mulet och lite vind vilket egentligen bådar gott för gädda, men väderomslag hämmar detta bevisligen. Vi hade efter flera timmar bara sett tecken från en gädda på Lasses håll, sade han själv i alla fall. Jag förnekade självklart alla tecken han sagt känt på gädda och sa att en amatör som han kan av misstag råka förväxla fisk med sten. När det går trögt måste man nämligen underhålla sig på annat sätt.
Det är viktigt att placera tacklet i linje med jiggens för att undvika att jiggen spinner runt vid högre hastigeheter!
Det krävs dock bara ett hugg för att fisketuren skall vara lyckad. Efter en kort vilostund fegade vi ned oss och åkte från frivattnet in i ett grundområde med mycket näckrosor och efter en missad gädda från Lasses håll tog jag en liten snipa mellan ett par näckrosor. Självklart tog jag den på mitt senaste gummibete och fisken var så extremt liten att jiggen var nästan halva fiskens storlek. Självklart ville Håvarneller Anthon genast säkra fisken med hjälp av håven vilket jag bara skrattade åt. Fisken fick sedan lossa sig själv i vattnet och därav inga bilder men en lycklig gädda med minimal luftvistelse. Är gäddorna för små skall de alltid lossas i vattnet om krokningen tillåter det. Vi gör tyvärr inte detta längre på grund av bloggen som vi vill ha bilder till. Vi är istället otroligt snabba med avkrokning och fotografering.
Betet för dagen mäter 20 centimeter och är tänkt att ge mig storgäddan men har än så länge bara tagit mindre fisk.
Ytterligare timmar flöt förbi och tillsist bland mer näckrosor lyckades jag i farten mellan platsbyte ta en gädda på samma gummibete som jag fiskat med hela dagen. Jag har länge lovordat detta bete och nu upptäckt att de med fördel kan fiskas mellan näckrosor om dessa inte står för tätt. En bra dag vädermässigt för gädda men dagen demonstrerade verkligen att det inte finns en enda regel utan undantag då vädret skiftat under natten. Mvh Team Snipa
Bevisligen är gäddan en glupsk fisk som inte tvekar på att ta beten som nästan är hälften så långa.
Anthon: Det nalkas fisketävling och vi är i full gång med förberedelserna. Min lina fastnade i motorn och jag tappade mestadels av vad jag hade. Jag har dock fiskat med den lilla bit lina jag hade kvar, men nu inför tävlingen kände jag att det var dags för en ny.
Det blev Strike Pros Strike Wire Extreme i färgen ”moss green”.
Jag ångrar inte dagen då jag bytte upp mig från nylonlina till superlina. I nylonlinan fanns alldeles för mycket stretch vilket gjorde att man inte hade den önskade kontakten med betet och fisken. Superlinorna är flätade och stumma, vilket gör att du kan ha en tunn diameter med bra brottstyrka och direktkontakt med vad som finns i andra änden. Jag själv har ännu inte hittat den perfekta linan för mig, det kanske beror på mitt spö och min rulle, men jag hoppas att mitt senaste köp skall falla mig i smaken.
Jag passade även på att köpa en, för mig, större jigg (15g huvud och totalt ca 40g) och en Storm wobbler. Wobblern är en Storm Doom Bell Shad-O. Den väger ca 35g och jobbar på 2-3 meters djup. Den har stora rasselkulor vilket gör att den får en högljudd gång för att locka gäddan till hugg. Den skall gå att fiska på många olika sätt, både lite snabbare och med ryck, lite vad man känner för helt enkelt.
Här är en film med tips om hur man kan fiska wobblern.
Eric: Här kommer äntligen beskrivningen utav min senaste idé. Jag vet att jag dragit ut på tiden men jag ville samtidigt vara helt säker på att betet fungerade och att tacklet var utformat på bästa sätt så framtida fiskare som testar detta slipper göra om mina misstag. Vet man inte vad jag talar om kan man läsa mina tidigare inlägg angående detta. Jag säger inte heller att denna metod är den rätta bara hur jag gör så var inte rädd att utveckla denna idé och våga misslyckas.
Material:
20 centimeter 30 punds carbonklädd vajer.
3 stycken vajerlås 1,4 millimeter i diameter.
2 stycken metkrokar storlek 2, viktigt att kroken är försedd med ögla som löper vertikalt med skaftet enligt bilden.
2 stycken trekrokar storlek 2.
2 stycken fjädringar i valfri storlek.
1 jigghuvud 5 eller 7 gram.
Valfri större jigg typ Curly Magnum eller Bomber Twin Tail Shrimp.
En tändare.
Superlim.
En avbitare.
En tång.
Tillvägagångssätt:
Trä på ett vajerlås på vajern och för igenom andra änden så att låset hamnar långt fram på vajern. Denna ögla som bildas skall passa över jiggens huvudögla där beteslåset senare skall fästas i. Kläm åt med en lämplig tång enligt beskrivning på baksidan av förpackningen till vajerlåsen. Ena ändan skall vara ungefär fem centimeter. På denna ända skall först ett vajerlås på och sedan den avbitna metkroken som den längre änden skall träs igenom i. Sedan skall fjäderringen på där kroken sitter träs på. Efter detta för man sedan igenom änden genom vajerlåset så att allt slutes till. Lämna dock ett utrymme för kroken att kunna röra sig fritt så minimeras risken för att fisken senare skall kunna bända sig loss. Gör likadant med den längre ändan bortsätt från metkroken som bara skall sitta i öglan. Kontrollera att krokarna kommer hamna på önskvärt ställe under jiggen.
När du är nöjd kläm då åt de två vajerlåsen och klipp av den främre biten som blir över men inte ända in till kanten, lämna typ 5 millimeter och elda ihop med de andra två närliggande vajerbitarna. Den längre änden längre ned skall också eldas ihop genom att man håller en tändare någon sekund och sedan snurrar de runt varandra. Lättast är om man tvinnar de från början och eldar sedan någon centimeter i taget. Detta är viktigt då två av mina tidigare tackel till jigg gick upp vid vajerlåset och detta vill man undvika för din ekonomi och fiskens skull.
Klipp av kroken på jiggens huvud före böjen och limma skaftet. För sedan in huvudet i jiggen innan limmet torkat. Se till att huvudet är uppåt beroende på vilket håll du vill att jiggen skall sitta. Lägg på tork.
Trä sedan över den främre öglan över huvudet och för in skaften från metkrokarna in i den mjuka jiggkroppen undertill. Krokarna som nu sitter på undersidan av jiggen kommer vid napp att dras ut ur kroppen men kommer tåla de flesta lättare bottennappen. På detta sätt räddar du jiggen undan gäddans vassa tänder samt att tacklet du nu byggt kan användas på liknande jiggar.
Glöm inte att justera pinnarna och testa sätta dem med olika avstånd från huvudet och varandra för att få önskad gång vid inspinningen. Personligen föredrar jag en lugn vaggande gång då det sägs attrahera större fisk vilket Team Snipa inte är allt för bortskämda med. Men med denna nya metod hoppas det bli ändring på det. Testa också tyngre huvuden för djupare fiske. Betet fiskar bäst vid långsam till medelsnabb invevning utan vevstopp men med mindre oregelbundna fartändringar. Hoppas ni fått inspiration och testar denna metod. Mvh Team Snipa.
Lasse: Vid spinnfiske t.ex. med en jigg monterar man tyngden respektive jigghuvuden direkt på jiggen. Om man då kastar ut jiggen i vattnet så sjunker den direkt till botten. Genom att man vevar in jiggen höjer den sig och vid vevstopp sjunker den till botten igen. Vid Drop Shot fiske monterar man dock inte jiggen direkt på sänket. Det speciella Drop Shot sänket som man ser nedan fäster man på det djupet man vill att jiggen senare ska gå på. Det speciella med ett Drop Shot sänke är just det att man kan flytta det.
Linan klämmer man bara in i Drop Shot sänket, det brukar hålla, men för säkerhets skull brukar jag dessutom göra en knut .
För att kunna göra sitt egna Drop Shot Tackle behövs det ca 120 cm nylon, helst ska det vara fluorocarbon för att det syns inte under vattnet och för att det är styvt. På fluorocarbonen knyter man fast kroken med en palomar knut ca 15 cm från toppen. Det finns många olika modeller av Drop Shot krokar men den vanligaste ser man på bilden ovan. Hela tacklet fäster man på huvudlinan så att man ha en så bra kontakt som möjligt på jiggen.
Här är några exempel på jiggar man kan använda till Drop Shot fisket.
Eric: Jag har tidigare berättat om en teknik som jag anammat men som nu dominerar nästan hela mitt fiske. Nämligen fiske med större gummibeten. Nu är det inte längre ett experiment som jag beskrivit tidigare utan en helt ny gren inom mitt fiske revolutionerat hela min profil som fiskare. Jag fiskar nu uteslutande med denna metod och tänkte här beskriva varför mer ingående.
Jag har alltid lockats av gummibetets rörelsemönster men alltid tyckt att gången förstörts av det tunga klassiska jigghuvudet i bly som skall få betet att studsa över botten. Det har varit för enformigt och frustrerande då man drar upp jiggen och pausar och låter den sjunka igen. Jag ville ha gummibetets fördelar men med en aktion som liknar ett swimbait. Jag tänker också att det minimerar skadorna på gäddan då betet är mjukt och inte skadar käken vilket gör fisken mer benägen att hugga fler gånger vid missat mothugg.
Jag ville slippa ett bete som sjönk mot botten likt en sten och som sicksackade sig upp och ned utmed botten. Och så en dag fick jag oväntad inspiration från gäddfiskeprofilen Claes Claesson eller Svartzonker. Det var efter att jag funnit hans Youtube kanal som jag hittade en video där han tacklar upp ett stort gummibete för grundgående fiske vilket var helt nytt för mig. Enda skillnaden är att han inte viktar betet medans jag har ett huvud på 5 gram respektive 7. Videon finns att beskåda på denna adress: http://www.youtube.com/watch?v=jSoe2IrBwtQ.
Genom att göra så här får man ett bete i gummi som kan gå på önskat djup och som inte behövs jiggas hem upp och ned över botten. Istället kommer betet tvärtom till sin rätt vid långsam monotom invevning precis som med tailbeten. Jag struntade i shadjiggarna tillskillnad från Claes och inhandlade mjuk vajer, krokar, curlytails och fjäderringar. Jag byggde min första jiggkonstruktion och resultatet harvarit överväldigande. Ni har läst om min och Lasses rekordtur som gav nio gäddor. Fyra av dessa var mina och samtliga togs på mitt orangea gummibete på medelsnabb monotom invevning förutom en som hugg direkt på nedsläpp. Gäddorna kan inte motstå en rörlig stor tail och trots att betet bara går 50 centimeter under ytan är det extremt effektivt och roligt.
Jag misstänker dock att denna metod är effektivast i klarare vatten då den inte låter så mycket siktdjupet bör därför vara en meter åtminstone för optimalt resultat. Dock flyttar den mycket vatten vilket borde fungera i grumligare sjöar men resultaten uteblir fortfarande. Eventuellt kommer jag testa buzzerblades på tafsen för att skapa ljudvåg. Och jag hoppas att denna metod kommer att ta mig närmare min drömgädda nu när jag gett upp skedar, spinnare och wobblers. Jag hoppas att ni vill testa detta och kommer därför lägga upp en beskrivning på hur jag gör men för lite inspiration så kan ni kolla in Svartzonkers kanal så länge. Mvh Team Snipa.
Alla fiskar i inlägget är tagna på samma orangea twintail och vittnar om denna tekniks effektivitet!
Anthon: När vi fiskar efter gädda har vi alltid tafs på. För att förhindra linbrott tack vare gäddtänder. Det finns hur många tafsalternativ som helst och det gäller att hitta den som är rätt för dig. Jag använder mig för tillfället av tafsar som jag gör själv. Dels på grund av att det blir billigare, och att jag själv kan välja storlek på alla delar som ingår i tafsen och som jag sedan kommer att fiska med.
Nedan följer en förklaring på hur just jag gör mina tafsar.
Jag använder mig av en plastöverdragen stålwire som tål 30 Pound (13,6 kg). Längden på wiren bestämmer man själv, beroende på vilken längd på tafsen man vill ha, jag brukar använda runt 30 cm. De övriga delarna är: passande wirelås till wiren (det brukar stå på förpackningen hur det skall vara), lekande (jag har Darts AB Super Rolling lekanden i storlek 10 som tål ca 24 kg), beteslås (mitt är Darts AB Strong Snap i storlek 10 och tål ca 15 kg) och en lämplig tång för att klämma åt wirelåsen.
Man börjar helt enkelt med att trä på ett wirelås på wiren och sedan antingen lekandet eller beteslåset. Sedan tar man wireänden och trär igenom den genom wirelåset igen. Trä igenom hela låset, men inte så att det sticker ut på andra sidan.
Allting låses fast genom att nypa åt på tre ställen utmed wirelåset, dock inte allra längst ut i kanten då detta kan försvaga wiren.
Hela änden kommer att se ut såhär.
Båda ändar på tafsen blir såhär.
För att fästa tafsen i din lina finns massa olika knutar man kan använda sig av, själv kör jag nu med en ganska enkel knut som fungerar bra med min flätade lina. Jag tror att den har flera namn, men jag känner den som ”Fireline-knuten”. Nu är det bara att hänga i betet i beteslåset och börja fiska!
Lasse: Vid trolling brukar jag använda två spön. För att få gädda och gös använder jag ett spö med en wobbler som går ca 4 meter och ett spö med ett bottentackel. Men allt beror såklart på hur djupt fiskarna står för dagen, detta ser vi med hjälp av vårt ekolod. Om vi vill få gös så brukar vi trolla på kvällen, i vår hemliga sjö nappar det som bäst efter klockan 10. Gädda brukar nappa på trolling hela dagen men precis som färgerna på betet så är det olika från sjö till sjö. Hastigheten som vi åker på varierar mycket men på sommaren när vattnet är varmt trollar vi lite snabbare och på hösten eller våren när vattnet är lite kallare lite långsammare. Men för att få gös trollar vi alltid väldigt långsamt.
När jag gör ett bottentackle tar jag ett trevägslekande och knyter fast en ca 1,5 meter lång fluorocarbonbit på den vänstra öglan. På fluorocarbonen knyter jag fast ett lekande som senare wobblern och förhoppningsvis fisken kommer sitta på. På den nedre öglan tar jag en ca 1 meters lång nylon bit med ett lekande längst ner, där ska ett sänke sitta så att allting också är på botten. Helst ska det inte vara någon bra nylonlina för om man skulle råka fastna med sänket är det ju bättre att tappa det än hela tacklet.
På det här sättet har vi kunnat landa några riktigt fina fiskar i sommras.
Gösen ovan vägde 2,09 kg och nappade på en Rapala Down Deep Husky Jerk som satt fast i ett bottentackel.
Vi kom över en intressant artikel på Fishecos hemsida där de tar upp problematiken med svenssonfiskarens oförmåga att läsa av en våg. En mycket intressant artikel som är väl värd att läsas. Efter att ha läst artikeln förstår man att även Team snipa hade kunnat knipa ledartävlingen i vilken fiskeliga i vilken lokaltidning som helst på grund av journalister som inte klarar av att uppskatta fiskens vikt på bild. Länken till artikeln finns här: http://www.fisheco.se/news.php?modulID=2&newsID=4446&pic=dcb1876f35bb0802379f71d2da1a7d3c.jpg Mvh Team snipa.
Eric:Jag tänkte bara flika in med ett mycket användbart tips nu på sensommaren. Detta är något som jag märkt är mer effektivt än något annat så här års. Anledning till varför denna metod är så effektiv har jag ingen aning om men fungerar gör det. Kanske har det något att göra med temperaturen i vattnet? Syrehalten i ytvattnet? Eller så är det grumligheten i vattnet som gör gäddan aktiv?. Jag vet som sagt inte vad det beror på så sluta pressa mig med dessa meningslösa frågor.
Taktiken är i alla fall att sicksacka en popper mellan växtlighet utan att rycka hem den som brukligt är. Bara veva in den i ytan relativt långsamt och kombinera med ett och annat spinnstop. Gäddorna inne i växtligheten behöver oftast lite mer tid för att attackera då betet lätt försvinner utom synhåll så dra ned på tempot vid inhämtningen. Det brukar även vara som mest effektivt när vinden är frånvarande och ytan ligger orörd.
Av mina 15 senast gäddor är säkert 9 fångade på denna metod. Jag var också ute för några dagar sedan och fiskade enbart med denna metod och delar av resultatet kan ses på bilderna där samtliga är fångade på denna enkla men sjukt effektiva metod. 4 landade gäddor inom loppet på en timma. Lycka till! Mvh Team snipa.
Glöm aldrig att praktisera C&R om inget annat krävs på grund av skador eller dylikt!
Lasse: I söndags var jag och Eric ute och fiskade ett pass. Redan på morgonen såg det lovande ut, men på grund av andra aktiviteter åkte vi ut lite senare. Efter att vi hade packat in allt i båten drog vi direkt till vår första hotspot. Det dröjde inte länge förrän en liten snipa tog min Abu Garcia Reflex spinnare, men att det inte skulle vara den sista fisken för dagen hade vi ingen aning om då.
Första fisken för dagen lurades upp av en Abu Garcia Reflex spinnare.
Efter att vi hade fiskat av stället ordentligt åkte vi vidare till alla andra vikar som fanns i närheten. Det nappade riktigt bra, nästan i varenda vik fick vi fisk. Vårt rekord var 7 gäddor på en dag, rekordet gjordes redan förra sommaren vid ungefär samma förhållanden. Men dagens fiske toppade allt. Efter sex timmars fiske i regn gav vi upp och åkte hemåt. På vägen hem kom vi fram till att vi sammanlagt hade fått 9 gäddor, rekord! Tyvärr blev det ingen stor gädda men därav namnet Team snipa.
Anthon: För ett par dagar sedan var vi ute och fiskade lite. Det var ett eftermiddagspass och redan i början såg vi aktivitet i vattnet. Vi testade lite kanter och en del gäddor högg. Tyvärr fick man endast en chans på sig, så vi tappade nästan varenda en. Det slutade med att jag fick en liten fin snipa i slutet av turen. Den högg på min DP-spinnare från Savage Gear (ca 37g).
Eric: Jag har precis börjat experimentera med mjukbeten eller stora jiggar, av kostnadsskäl. Betet kan enklast beskrivas som en stor jigg som riggas med ett tackel innehållandes två trekrokar samt ett lätt blyhuvud på cirka 7 gram utan enkelkrok. Tanken med dessa är att betet bara skall gå att spinna hem på samma djup utan att behöva rycka den upp och ned utmed botten som en traditionell jigg, då riskerar man inte att fiska under gäddan och missar därför inte potentiella hugg. Ju tyngre blyhuvud desto djupare kommer betet att gå.
Jigg med 7 grams skalle med denna typ av upptackling går ungefär 30 cm under ytan.
Jag och Lasse var också ute och testade hur detta bete fungerade. Efter en lång period med missade abborrar på dropshot tröttnade vi och tacklade om spöna för gädda. Vi åkte in i en liten vik med mycket sten. Jag lade kastet mot en sten som skar upp över vattenytan. Gummiexperimentet landar bara några centimeter ifrån den och jag kan följa jiggen uppe i vattenytan tack vare det klara vattnet i takt med att jag vevar hem det. Jag vevar i samma takt utan spinnstopp och plötsligt inte långt ifrån nedslaget försvinner betet i sidled utan min påverkan. Ett snabbtmothugg följer och så sitter den där. Första snipan på min egen riggade jigg.
Stort bete betyder ALDRIG stor fisk för Team snipa!
En orange twintail som lockade ytterligare tre gäddor men som aldrig fick se insidan på båten. Lasse tog också en fin snipa på sin nyinköpta gäddfluga från Abu Garcia. Om du är intresserad av hur man tacklar dessa mjukbeten kommer det snart på bloggen finnas en beskrivning. Mvh Team snipa.
Tänkte bara visa er våran självbyggda spöhållare som vi är väldigt nöjda med. Till skillnad från de köpta spöhållarna så kan man enkelt och smidigt flytta på detta unika exemplar! Som ett stort plus i kanten var den
klar bygd på bara en halvtimma och priset på hela grejen går inte ens att jämföra med en köpt.
Om vi lyckades inspirera er, och ni har lyckats att bygga en liknande, så skicka gärna in en bild på resultatet. //Lasse
Välkommen till Team snipa.
På den här bloggen kommer du att kunna följa hur 3 fiskegalna killar försöker få drömfångsten. Teamet består utav Vasskungen Eric, Håvarn Anthon och Trollingkungen Lasse. Om du är ute efter bilder på stora fiskar är den här bloggen långt ifrån optimal, men om du gillar små och många fiskar så är du helt rätt ute! Vi hoppas att du gillar bloggen och glöm inte att kommentera vad du tycker.
