Teamsnipa.blogg.se

Eric: Det finns en sjö inne i de småländska skogarna som fortfarande intill denna dag plågar mitt sinne. Stundtals hemsökes mina drömmar av ett minne från denna sjö så plågsamt att jag senare finner mig själv gråtandes i fosterställning på ett kallt betonggolv. Smärtan orsakas uteslutande av ett återupprepat scenario. Jag ser ett Atom vass vars vikt uppgår till 25 gram efter skarp precision vaggar hem genom några näckrosor i en stilla försommarvik. Jag ser hur en gigantisk gädda går upp i ytskiktet mot inkräktaren men sedan störd viker tillbaka ned under ytan. Hade jag den gången koncentrerat mig på hemtagningen av betet istället för att Lyssna på Lasses förnedring av det svenska fotbollslandslagets förluster hade jag idag kunnat vara förevigad med denna best på endast några få miljoner pixlar.

Efter långvarig rehabilitering och kännbara bieffekter från de receptbelagda preparaten var jag äntligen friskförklarad från något som doktorn beskrev som posttraumatiskt stressyndrom. Doktorn avrådde starkt från att besöka sjön igen och det helt oberoende av att jag i en klaustrofobisk cell skrek ut min förtvivlan över de perfekta förhållandena som råder i sjön. Mina förtvivlade skrik och hot om nedskärningar inom vårdsektorn besvarades med tystnad och högtryckstvätt. Samma natt sprang jag barfota planlöst i natten i en enda rikting. Strålkastarna ackompanjerade av sirener kastade sitt ljus över den vita tvångströjan och fick agera vägledning i natten.

Trollingen tog senare vid som alltid när fingrar frusna från kylan inte längre kan prestera ett öppnat beteslås. Min modifierade vobbler fick fullt förtroende då den tidigare visat sig vara framgångsrik. Båten hinner inte runt halva den lilla sjön innan Lasse gör mig medveten om en bottenkänning och i sekunden efter avviker mitt bete kraftigt från det normala. Men även fisken som tagit avviker från det normala. Kämparglöden är borta och istället visar den sin irritation genom att endast göra mediokert motstånd. Den strävar ned mot botten i ett sista försök att slå sig fri men i tystanden från båtmotorn är det bara att sakta veva in fisken som senare visar sig vara min näst längsta gädda någonsin. Den mätte 85 centimeter och årets höstsatsning och återvändandet till sjön förknippad med mardrömmar har äntligen gett önskat resultat. I skrivande stund har vi landat tre gäddor som alla mäter över åttio centimeter sedan höstens inträde vilket för oss är magiskt. Den senare tappade stora jiggen var dock de pris som sjön krävde denna gång vilket jag kan ha överseende med.

 

Mvh Team Snipa.

Lasse: För mig betyder fiske inte så mycket. Eller gör de det? Eller det kanske det gör egentligen för att det är en del av min vardag och ett av mina största fritidsintressen. Inte bara Eric och Anthon tar fisket seriöst, även jag går in för det och lägger ut mycket tid och pengar på detta intresse. Om jag ska vara ärligt har det blivit mycket mer på den senaste tiden men den investeringen har lönat sig för vi får verkligen många fler stora fiskar. I alla fall började jag fiska när jag var 4, eller det var då jag höll ett fiskespö för första gången men sen dess har jag älskat att fiska.

Jag kommer ihåg när jag i mina ögon hade min första lite större fisk. Det var på den tiden jag bara hade ett metspö och nästan bara fick upp små abborrar och mörtar. Men som sagt bara nästan, för det var en dag när jag ensam stod på bryggan och metade när det hände. När jag såg att flötet dök ner ryckte jag upp på direkten, på den tiden hade jag ingen tålamod heller så det var därför men i alla fall så kände jag direkt att det var något litet större som nu sprattlade på mitt självbyggda spö utav trä. Jag ropade helt hysteriskt på min pappa att han skulle komma för att hjälpa mig och det gjorde han också. När jag såg fisken komma upp till ytan trodde jag inte mina ögon, den var gigantiskt tyckte jag. Pågrund av att den var så stor ville jag såklart ta med fisken för att kunna visa upp den för resten av världen och på så sätt kunna dela min lycka. Jag sa det till min pappa flera gången men nu kommer det. Han ”råkade” kroka låss fisken i vattnet så den simmade iväg, men till och med jag var inte så dum för att förstå att det var meningen. Jag var helt chockad och grät resten av dagen.

Denna historia tänker jag på ofta idag och kan fortfarande inte förlåta min pappa för det han gjorde då. Idag vet jag också att det var braxen som jag nästan fick upp och ingen mal som jag trodde på den tiden. Jag hoppas att det kommer fler fiskehistorier både från Anthon och ifrån Eric. Mvh Team Snipa

Eric: Detta korta inslag är ett desperat försök till att öka de sportfiskefientliga människornas kunskaper i detta land. Men detta skall också ses som information för den som vill börja fiska efter gädda men inte har de grundläggande kunskaperna. Detta är information som jag hade uppskattat när jag började om jag hade vetat hur många åtskilliga hundralappar jag skulle lägga på beten utan att veta dess egenskaper. Se detta därför som en spark mot den kommersiella fiskevärldens giriga händer. Men lik väl som ett försök till ett ökat intresse för sportfisket kan få fler människor att värna om de känsliga ekosystemen i våra vatten och vårda dessa för kommande generationer.

Vi börjar därför på grundläggande nivå och stannar där då chanserna till en uppföljare av detta allmänbildningsprojekt är lika stora som Lasses vilja att ta med ekolodet vid regn. Fiskedrag är artificiella beten (och ett extremt dåligt fiskeprogram som leds av en neurotisk gubbe) tänkta att imitera och attrahera gäddan och likna gäddans föda. Det är dock lätt att tro att verkligare beten ger flest antal hugg men denna regel kan man lätt frångå då gäddan kan bita i nästan allt som rör sig utan att för den delen tro att det är mat. Gäddan utifrån vad jag tror biter i diverse intressanta ting likt en hund. Torrfoder är inte det enda en hund biter i utan den leker och biter med allt som är dyrt och värdefullt. Likadant är det med våra sötvattenkrokodiler då den likt hunden måste lära sig sin omgivning genom att använda munnen. Så välj inte bort ett bete pågrund av målning eller dylikt.

Vobbler: Det första och kanske vanligaste betet är vobblern som med hjälp av hakskeden tvingas nedåt till ett maxdjup. Dessa finns i flytande utförande och sjunkande beroende hur man tänkt fiska. Djupet är oftast utskrivet på förpackningen om inte gäller regeln att desto mer vågrätt ställd sked desto djupare.  Fördelar med flytande är att de åker uppåt vid vevstopp och chansen att fastna i botten är minimal.   Samtidigt når man inte önskat djup lika snabbt som vid motsattsatsen vilket kan vara en nackdel vid spinnfiske. Vobblern har också olika gång från rullande till ivrigt vibrerande. Det finns här anledning att tro att de större och latare exemplaren ofta föredrar en mer lugn och rullande gång i kombination på storleken på betet. Desto större bete desto större chans på större fisk. Bilden nedan är tänkt att illustrera hur de olika jobbar vid hemtagning.  

Jiggen: Jiggen är ett bete gjort i gummi som man förser med ett blyhuvud med integrerad enkelkrok. Den kanske vanligaste jiggen för gädda är den med en paddel längt bak. En jigg av denna typ kallas shadjigg och har en vaggande gång. Man köper ofta kroppen och huvudet separat och för in kroken längst fram på jiggen och trär sedan på gummibetet så att paddeln pekar nedåt. Jiggen anses vara både skonsam och effektiv för gäddan. Dels för att jiggen är mjuk och fisken känner inte skillnad på denna och en betesfisk vilket ofta resulterar i att en gädda som hugger men missar kroken försöker fler gånger. Den traditionella metoden för att ta hem jiggen är att låta den i ett sick sack mönster studsa över botten. Detta görs genom att man lyfter spöet och sedan vevar in lina och upprepar proceduren i varierat tempo vilket demonstreras nedan.

Mvh Team Snipa.

Anthon: Då både Lasse och Eric nu skaffat sig nya spön, som tar en hel del vikt, har tanken även slått mig att jag också kanske skulle ta och göra denna uppgradering. Det spö jag har nu är ett Berkley Phazer på 8 fot och tar (enligt tillverkaren) max 35 gram. Tack vare detta är mina beten inte särskilt stora, kanske att en del skulle påstå att det är beten mer för stor abborre. Spöt är långt ifrån styvt och om Eric utrycker det ”har ingen ryggrad”. Med dagens gäddbeten som väger mer och mer och blir större och större, behöver även spöt kunna kasta mer och mer. Det behöver även kunna ha ryggraden som Eric pratar om för att på ett effektivt sätt kunna göra ett mothugg som drar in krokarna i gäddans hårda mun. Detta är även anledningen till varför du alltid bör fiska med starka och vassa krokar. Det är även bra med rejält spö så att man kan dra in gäddan utan att behöva trötta ut den alltför mycket, ett för mjukt spö kan minska gäddans förutsättningar för överlevnad efter en återsläppning under vissa förutsättningar.

Toppöglan och en av de vanliga öglorna på spöt.

Dock känns det lite jobbigt, då jag köpte mitt senaste spö och rulle och började få färre fisk, nu för tiden får jag ju nästan ingenting. Så det känns inte som om det kommer vara värt att köpa ett spö till utan att det ger resultat, detta kan jag ju i och för sig inte veta och det hela hänger säkert på min teknik. Känner mig lite uppgiven för tillfället, vet inte vad jag skulle göra annorlunda för att få fisk faktiskt. Eric pratar hela tiden om en massa grejer som skulle kunna vara anledningen, dock är det svårt att ta in när man trött och lite besviken åker in mot land efter många timmar på vattnet utan minsta lilla hugg. Oregelbundenheten i vevningen skulle jag kanske kunna behöva jobba på lite, men ändå så känns det som om jag försöker tänka mer på betets gång nu när jag inte får fisk, än vad jag till exempel gjorde för ett par år sedan då jag var den av oss som fick flest.

Hur som helst, ett spö blir det nog inte än på ett tag tyvärr. Det får väl bli om jag ”lär mig” att få fisk igen.

/ Anthon

Eric: Det är en ständig kamp att få med Lasse ut på höstfiske. Hade han fått välja hade han suttit i en vattentät bakteriefriglasveranda med tillhörande bastuaggregat längst bak i båten. Då detta aldrig gick att lösa tekniskt fick hans nya utrustning och ekolod lämnas hemma. Nu kunde regnet istället bara blöta ned hans gamla slitna utrustning vars kostnad han för länge sedan glömt. Till hör att jag tidigare införskaffat ett kraftigare spinn och jerk spö som kan kasta beten upp till 100 gram fast ett som TÅL vatten. Planen är nämligen att stärka utrustningen för att på så sätt kunna fiska större beten och mer selektivt kunna sålla bort de mindre exemplaren. Detta visade sig i början av fisket inte vara särskilt framgångsrikt då en mindre snipa nyfiket provbet i en shadjigg på 8 tum. Dock mycket positiva nyheter då fisken varit omöjlig att hitta de senaste veckorna.

Jag bytte ned mig i storlek och fiskade med en större tailjigg med ett huvud på 20 gram endast för att testa kastegenskaperna i spöet. Hugget som följde inte långt efter bytet var en liten gädda som syns på bilden ovan. Gädda nummer 80 för denna säsong var nästan bärgad och fotograferad när den plötsligt frigjorde sig. Mina övermänskliga karatereflexer gjorde sig då påminda och snabbt stack jag ned handen och greppade fisken kring nacken. Desperat kan tyckas men i dessa svåra tider vet man inte vilken dag nästa tillfälle ges att fotografera än gädda så det gäller att ta varje chans.

Ytterligare sega timmar följde och efter flertalet icke givande ankringar bestämde vi oss för att trolla nära en kant där vi aldrig får fisk vanligtvis. Dock visade sig denna kant vara helt rätt denna dag. Jag trollade med en nyinskaffad shadjigg på 23 centimeter med 15 grams huvud som tillsammans väger någonstans runt 110 gram. Beten vars tyngd och längd vi tidigare skrattat åt behandlar vi nu med stor vördnad sedan vi testat ekvationen stort bete stor fisk och fått fina resultat. Jag har ingen aning om hur djupt den går men jag hade extra långt linsläpp och efter halva sträckan kände jag en lätt störning i jiggen genom det kraftiga spöet och jag hinner precis yttra mig innan jiggen sitter fast i något tungt. Jag känner när jag lyfter spöet att det rör sig om något stort. Jag börjar veva och pumpa in fisken men får inte in en centimeter då jag i all hast glömt att dra åt slirbromsen.

Jag justerar denna och känner i samma ögonblick ett plötsligt frånvarande av kontakt och att blir mycket lättare och tänker att den försvunnit. Men Anthon och Lasse vittnar om den stora fisk som tagit mitt bete och hur den hoppat upp ur vattnet vilket jag missat. Det enda jag kan tänka på nu är hur tungt det är att veva in. Jag känner inga huvudskakningar men känner tyngden av fisken i andra änden. Mina ben skakar och Lasse står beredd med håven. När fisken närmar sig båten drar den sig ned mot djupet och visar hela sin styrka genom att kämpa sig nedåt genom vattenlagren. När den efter en hård kamp visar sig i vattenytan ser jag att den knappast slår mitt tidigare rekord men att den är ovanligt hög jämfört med de annars mer vanligare ål-gäddorna som sjön producerar. Det tar lång tid innan vi kämpar in den håven och efter det är alla minnen borttappade i farten av snabba foton, vägning och mätning. Det visade sig dock vara viktrekord för mig med 100 gram då den vägde 4,1 kilo och mätte 84.5 centimeter men kommer alltid vara ihågkommen som mitt livs bästa kampupplevelse hittills. Om en sådan förhållandevis liten fisk kan visa prov på sådan styrka kan jag bara drömma om en fisk uppemot tio kilo.  

Vi åkte sedan fram och tillbaka utan resultat men begav oss senare vid mörkrets infall hemåt. Lasse och Anthon fick åka hem utan resultat men jag hade haft den bästa fiskeupplevelsen någonsin och lägg till nytt rekord på det. Det är frustrerande att jag nu tagit tre gäddor över åttio centimeter vilket är något jag aldrig lyckats med vilket vittnar om att jag utvecklats som fiskare, men jag kommer inte över metern vilket är för nuvarande högsta drömmen. Men det är så det skall vara om man skall fortsätta och kämpa. Någon gång måste det inträffa och då kommer jag vara glad för alla de timmar jag och mitt team lagt ute på vattnet. Mvh Team Snipa.

 

 

Anthon: Jag har tyvärr inte varit ute och fiskat på ett tag nu, så jag har ingen spännande fiskehistoria att berätta. Däremot har jag idag ett litet tips som jag kom att tänka på när jag åkte hem med bussen idag. Gummiband är ju en väldigt bra och smidig grej, och otroligt användbart inom fisket. Det finns hur många olika saker som helst man kan använda dem till.

Det vanligaste skulle jag tro är för att hålla ihop de olika spödelarna i delade spön. Jag använder mig själv endast av denna metod. Även metrev som virats upp på sin vinda kan hållas på plats med ett litet gummiband som hjälp.

Jag använder mig av syrrans hästsnoddar som egentligen är till för att styla hästars man. Dom är bra för de är små i storleken och torkar inte så lätt efter att de har blivit lite blöta. Jag tror att det är sådana här.

Flera wobblers i ett och samma fack har lätt för att trassla ihop sig, så på en del ställen i min låda har jag även buntat ihop krokarna med dessa små fina gummisnoddar. Detta ger mindre kroktrassel bland dragen och man kan lätt plocka upp det önskade draget.

 

Jag använder även dessa gummiband till att hålla min tafs på plats utmed spöt så att den inte böjs eller viks under transport eller förvaring.

Detta är bara ett par stycken av alla saker ett gummiband kan hjälpa till med, hoppas att det varit till nytta och gett inspiration.

Lasse: Det var faktiskt inte så länge sedan Eric sa att vi borde köra ett gäddmete pass nu på hösten, inte bara trolla och spinnfiska. Jag tyckte att det lät som en bra idé. Vi bestämde oss för att åka ut på lördagen, dels för att det inte skulle blåsa mycket och dels för att det inte skulle regna, viktigt för mig. När vi kom till sjön på morgonen runt klockan 11:00 såg vi snabbt att det inte blåste alls. Det skulle bli en bekväm dag att slippa kasta ut gäddmetet hela tiden pågrund av vinden. Men vi vet också att vindstillan inte alls är bra för gäddfisket. Vi hade valt ut en fiskeplats där det stupade ner till 6 meter bara 4-5 meter ifrån land, så det var perfekt för att fiska ifrån kanten.

Det började redan mörkna när Eric åkte ut med båten igen. När han var ute hoppades jag lite extra mycket på att det skulle nappa, för att uppleva samma sak. Det var helt tyst när jag ensamt satt och kollade ut på sjön, inte ofta man får uppleva sådan tystnad på hösten när man är ute och fiskar, tänkte jag. Jag var precis på väg att sno lite av Erics varma choklad när jag kollade upp på våra flöten. Först kunde jag inte tro mina ögon när jag såg linan försvinna under vattnet, sakta men säkert. Jag skyndade mig att springa till spöet, där jag såg linan glida ur spolen. Jag väntade ett tag innan jag gjorde ett kraftigt mothugg, precis som Eric hade sagt. Direkt kände jag att det var en lite finare fisk, trotts allt dröjde fajten inte så länge och jag kunde håva fisken säkert. Eric som var på väg tillbaka hörde lyckligtvis mina skrik och skulle vara snabbt hos mig för att beundra fisken. Dock brydde han sig knappt om fisken när han hade kommit i land, han brydde sig mer om att få reda på, med vilket spö jag fick den. Ja och ni kan tänka er vilket spö det var… just precis, såklart var det Erics spö. Istället för att beundra min fisk beundrade han nu ”sin” fisk som han såklart var stolt över. Jag som stod jämte Eric och hans fisk började naturligtvis diskutera om vems fisken verkligen var. Eric påstod att den räknades som hans för att han tacklade gäddmetet och valde ut platsen medans jag tycker att den ska räknas som min fisk för att jag drog upp fisken och på så sätt gjorde det svåraste jobbet, tycker jag! Iallafall så blev det två gäddor varav en var MIN. Erics gädda var ca 50 cm och den andra var ca 74 cm. Jag är säkert på att det inte var sista gången vi var ute och gäddmetade nu på hösten, fast nästa gång ihop med Anthon som tyvärr inte kunde följa med i lördags. Skitfiske på er alla! Mvh Team Snipa

Våran fina gädda på 74 cm

Eric: Team snipas blogg handlar mycket eller bara om besattheten efter större gäddor. Vi har fiskat tillsammans i 3 år och vi är nu ordentligt trötta på alla gäddor under 50 centimeter. Sniporna som vi tvingas basera bloggen på även om vi kontant drömmer om de stora bestarna. På senaste tiden har det dock varit ont om fiskar och det beror på att vi endast jagar de större exemplaren och håller på att lära oss deras vanor. Den markanta skillnaden är att vi ökat betesstorleken och antal timmar som vi är ute men vi har också börjat leta mer utanför grundområdena och nästan uteslutande i frivattnet kring branter och grynnor och stim med småfisk. Resultaten har redan börjat visa sig men de inträffar med allt för långa mellanrum vilket betyder mindre antal fisk här på bloggen.

 Det har denna säsong resulterat i två gäddor över 80 centimeter vilket för oss är helt fantastiskt. Men som sportfiskare söker man ständigt anledningar till varför det inte gått bättre. De populäraste och mest troliga är: Vi fiskar inte tillräckligt nära botten, vi fiskar för grunt, sjön innehåller inte stort bestånd av stor gädda, för små beten, vi nöter inte på ett ställe utan tappar koncentrationen snabbt, sjön innehåller gös vilket vissa hävdar hämmar gäddans storlek eller så är vattnet för mörkt.

Visst är det kul när man verkligen får kämpa för man blir desto gladare när det funkar men just nu är det inte värt det. Om man vill komma någonstans i branschen vilket är lite av ett mål efter alla de timmar och pengar man investerat i fisket så räcker det inte med att man får upp de största bestarna i din sjö. Du måste konkurera med alla andra sjöar och fångar du ingen gädda över tio kilo eller 120 centimeter har du tyvärr inte vad som krävs.

Därför gör vi i Teamet en större satsning. Lasse och jag har köpt spön som är klassificerade för beten upp till 100 gram. Vi har också inhandlat större jiggar. Shadjiggar på över 20 centimeter vilket fullkomligt raderar ut de mindre sniporna. Vi hoppas med hjälp av dessa få ett bättre snitt även om det betyder längre tid mellan huggen. Det största dilemmat är dock att vi har störst chans på stor gädda om vi trollar mera men jag vill ha mina på spinn. Detta är en ständig kamp mellan mig och Lasse. Vi planerar också att nästa år testa nya sjöar och lägga mer tid på att upptäcka nya vatten som förhoppningsvis hyser större gädda. Vi får dock se hur det blir med det men det skadar inte att drömma lite och dela med sig av de tankar som för stunden genomsyrar mitt sinne. Mvh Team Snipa.