Teamsnipa.blogg.se

Efter en kort och skonsam avkrokning i vattenytan var det dags att låta denna pigga, kalla och älskade gädda simma hem igen.

Vad Lasse i alla fall inte glömde var jiggarna, så nu skall de bara tacklas. Troligtvis tänker jag ta ett mindre huvud (ca 7 g) och en enkel stingerkrok som fästes bak och under på jiggen. Eric (som har lite mer erfarenhet av dessa jiggar) säger att det kan bli lite problematiskt med ett så lätt huvud. Han menar att jiggen kanske kommer tappa sin gång och snurra vid för hög hastighet. Om det visar sig sedan att han har rätt får jag överväga att tynga den på något sätt så att den går som jag vill.

Jag hoppas att inte fler beställningstabbar kommer att finnas med i Teamets historia. Det gäller att läsa och kontrollera inköpslistan både en och två gånger innan man klickar på ”Godkänn”.

Med Vänliga Hälsningar Team Snipa

Eric: Det var en blå dag i fisk kalendern vilket indikerade mellanbra fiske. Oraklet på de sista sidorna i Napp och nytt får stort tilltro av vissa i teamet och ses på med skepticism av andra.  Luften var isande kall och blåste stundtals upp till storm vilket fick det tretton gradiga vattnet att kännas som en befrielse från kylan ovan den. Kylan gjorde fisket komplicerat och betesbyten blev mycket sällsynt då oförmågan att öppna beteslåsen lamslog hela gruppen. Snö fyllde snabbt betesboxarna och spöringarna isade igen på ett fåtal sekunder.

Okej jag kanske överdriver lite, avsaknaden av handskar fick nämligen friheten att tolka temperaturen denna dag. Kylan hindrade dock inte Lasse från att bjuda på första gäddan efter andra stoppet på en av de nya jiggarna . Kameran hade det tufft i det soliga vädret och bilden nedan var den enda som gick att använda.

 

Snittvikten på gäddorna denna dag var pinsamt låg och det fanns inga mönster att följa. Ofta kan man hitta gäddorna på ganska specifika platser men inte denna dag. Vi fångade snipor på tre meters djup så väl som 30 centimeter och mitt ute i frivattnet. Inga regler fanns det och tillämpa vilket ledde till ganska spektakulära hugg.

 

 Kanske det mest uppseendeväckande var en gädda jag fick på ett drag jag modifierat för att öka chansen på stor gädda. Stort bete ger oftast större fisk och med denna ekvation i tanke tog jag en Nilsmaster vobbler och satte fast svansen från en större jigg. Betet blev 31 centimeter lång och togs på 1,5 meters djup av en gädda inte längre än 45 centimeter om ens det. Ibland stämmer ingenting och man får omvärdera hela sitt sätt att fiska.

En liten gädda med en otroligt fin teckning som nästan ser animerad ut i det svartvita filtret.

Alla udda hugg ledde till många platsbyten och resulterade i åtta landade gäddor varav fem var mina, två Lasses och en Anthons. Jag var helt övertygad om att de större exemplaren fanns vid runt tre meters djup vid denna tid om året men denna tur förändrade mitt sätt att tänka och lämnade mig förvirrad. Ibland stämmer allt men ingen fisk får syna insidan av båten och ibland stämmer inget men fiskarna kastar sig kring allt som rör sig. Man blir verkligen aldrig fullärd och ibland känns det som om fru fortuna har allt för stort inflytande. Mvh Team Snipa.

 

 

 

 

 

 

Lasse: För några dagar sen beställde jag för första gången fiskegrejer på internet. Anledningen till varför vi beställde är för att grejerna vi ville ha nästan inte finns i någon fiskeaffär. Det handlar om Curly Magnum 20cm, som ni vet har vi börjat fiska med dessa jiggar väldigt mycket.

Idag kom då paketet hela teamet hade längtat efter, äntligen!

 

Eric: Efter att jag tagit personligt längd och viktrekord svävade jag på moln och fisket blev alltmer sekundärt. Tiden upptogs istället med att distrahera Lasse med diverse korta fiskerelaterade föreläsningar. Som jag omöjligt kan återge då beteendet var någon transliknande konsekvens av den drömgädda som jag strävat efter hela säsongen. Och ja, jag behöver tydligen fånga runt 65 gäddor för att komma över 60 centimeter. Men jag tycks påstå trots jantelagen att det inte är något större fel på mitt sätt att fiska. Visst finns det mycket att lära men jag kan hitta fisk och jag kan i de mest svåra väder lyskas attrahera trög fisk. Jag hade kunnat rikta fisket mer mot djupbranter och haft större chans på stor fisk men jag har sällan tålamodet att nöta upp en gädda även om jag ska satsa mer på denna metod nästa sommar.

Vidare åkte vi in på ett grundområde bakom en mindre ö och fiskade bland näckrosor, nate och gräs. Trots solskenet och vår idiotiska placering (varje sportfiskare vet att gäddan sällan står på en halvmeter djupt vatten i strålande sol på sommaren pågrund utav värmen) så lyckades jag en gång till att kroka en troligtvis bättre fisk som tyvärr slet sig. Anledningen till varför jag berättar detta är för att gäddan slet med sig bakersta kroken på tacklet. Ni som följt den utlagda beskrivningen behöver inte vara oroliga för att detta skall inträffa då detta var en äldre version som inte fick mitt fortsatta förtroende. Jag vill inte himla med de saker som ibland sker vid gäddfiske. Jag strävar alltid mot att behandla fisken så skonsamt som möjligt men ibland inträffar dessa saker. Kanske lossnar kroken, draget eller så kanske en blödning uppstår vid mothugget. Det är dock viktigt tycker jag att berätta om en del av fiskets baksidor då proffsen sällan behandlar detta även om det inträffar enstaka gånger. Ibland kommer man att misslyckas men man vinner förhoppningsvis erfarenheter vid tillfället.

Gös, gädda eller abborre?

På väg bort inträffar dock en annan spektakulär händelse och dagen skiljer sig mer och mer från vårt alldagliga fiske. Några meter bort vid sidan av en annan ö böjer sig Lasses spö då något bitit på hans djuprigg i en större vobbler.  Jag vet att Lasse i tävlingsinlägget hittade på en historia om att jag trott jag fått drömabborren och att han skrattat självgott åt detta konstant sedan dess. Sanningen är dock att Lasse sällan känner vilken sort av fisk han fått. Det är oftast hoppet som får bestämma art innan fisken nått båtkanten. En fågel blir en gädda, en plastpåse en död gädda, en flytande död abborre är en gös och så vidare. Denna gång var det självklart en gädda även om Lasse gissade på gös in i det sista. Sanningen är dock att denna fisk också var grövre. Den visade sig väga lite under tre kilo och mätte 79 centimeter vilket skulle gett pris på höstnappet. En fantastisk dag med storleksrekord för Teamet blev min höjdpunkt än så länge på säsongen men nu väntar hösten och chans på nya rekord. Mvh Team snipa.

 

Team Snipas andra största gädda för säsongen hittils.

Anthon: Jag tänkte ta upp en annan del av fisket som inte rör den sportfiskemässiga delen, nämligen yrkesfisket i haven. Vi vet redan att det fiskas alldeles för mycket och att fiskstammarna blir allt mindre och mindre, vad vi däremot inte vet är att fiskebåtar i Europa har riktigt dåliga regler. Säg att du jobbar på en av dessa båtar och du skall ut och fiska efter en viss art. Det fastnar flera arter i näten och alla fiskar kommer upp i båten. På grund utav fiskemetoden dör fisken omedelbart ombord, och det är nu vansinnet börjar. EU:s fiskeregler säger att du endast får ta den fisk som är av den art som du fiskar efter. De andra fiskarna, som är fullt ätliga och riktigt fina matfiskar, måste därför döda kastas tillbaka i havet. Detta är ett oerhört stort problem, och ett fruktasvärt slöseri.

Hugh Fearnley-Whittingstall är en Brittisk tv-profil och journalist. Han har startat en kampanj mot precis det jag tidigare beskrev. Den kallas Hugh’s Fish Fight och finns på hemsidan, sociala medier, YouTube med mera. Den startade 2012 och är aktiv än idag.

Här är kampanjfilmen.

För ett par dagar sedan var havsfisket diskuterat i P3. Eric tipsade mig om detta så lyssna gärna på repotaget här. 

Gå med i kampanjen och hjälp fisken i världshaven!

Lasse: Imorgon är det då dags för hela gänget att dra ut igen. Pågrund av Fishecos livesändning som gick igår blev vi eller ja, jag blev väldigt sugen på att fiska lite abborre igen. Taktiken är att leta upp så kallade ”bullar” som står vid botten (Eric kallar dem så) med hjälp av vårt ekolod. Jag tänkte köra med små jiggar, Eric som precis smsade mig och skrev att han såklart skulle fiska 99 % gädda kör nog med en Curly Magnum 20 cm och Anthon, också kallad för Håvarn, vet jag faktiskt inte vad han tänker fiska med, men troligtvis kommer han ansluta sig den smarta sidan och fiska abborre ihop med Trollingkungen.  Inget illa menat mot Eric som dominerar Teamets egen gäddtävling och som säkert kommer att dra upp nån gädda imorgon, hoppas jag i alla fall. Såklart kommer ni få reda på hur det har gått i mitt nästa inlägg, men nu ska jag sova så att jag är pigg imorgon och för en gångs skull kan dra upp mer fisk än dem andra.

     

Eric: Hela teamet var ute igen i söndags för att fiska i en nära angränsande sjö till vårt hemmavatten. Det var för den typiska svennen ruggigt höstväder men för en gäddfrälst helt underbart. Mulet med inslag av småskurar och en rejäl temperatursänkning i vattnet. Det är just sådant väder som garanterar fisk. Vid utloppet av kanalen som leder till sjön finns en ö av vass som vi alltid stannar vi får att få i ordning på utrustningen. Normalt sett hugger det aldrig vid denna vass men denna dag tycks gäddorna vara i stöten och bara efter ett fåtal kast mot vassön hugger en gädda på min guldglittriga jigg och visar sig i ytan med ett stort plask. Fisken kliver genast av och jag gör ett snabbt vevtag och den hugger igen. Det är sällan man får uppleva sådan magi men nu på hösten tycks reglerna vara helt omkullkastade. Min teori är dock att gäddan sällan känner om betet är artificiellt då det är gummi. Så länge gäddan inte känner krokarna är chansen hög att den kliver på igen.

Vi gör några försök till innan jag pekar ut ett nytt ställe vid två stenar. Lasse och jag tävlar vem som får iväg kastet först och bådas beten landar mellan stenarna men Lasse går segrare ur striden. Gäddan hugger på ett gummibete liknande mitt med tackel av den typ jag utvecklat, och därför tar jag på mig allt ansvaret och äran för att den gäddan fick se världen ovanför ytan. Hör du det Lasse? Det där är min gädda!

Planen var att vi denna dag egentligen skulle åka in i en lång vik mellan ett par öar där Lasse hört rapporter om gäddor upp till sex kilo. Vi hade därför med oss ekolodet för att lokalisera intressanta platser men ägaren till detta lod är extremt rädd för att regn skall skada utrustningen och fisketuren förvandlades vid regnet till ett klassiskt sniprace inne i vasskanterna. Från detta tills turen slut hade vi sjukt fiske. Jag drillade fisk frekvent, tappade fisk och tappade jiggar.

Mitt bästa minne från denna dag var när en gädda hugg ännu en gång i ytan samtidigt som Lasse står med ett enormt bottennapp och jag står och drar i en fisk som precis som alla andra denna dag var otroligt starka. Jag har aldrig vart med om liknande. De var så sjukt aktiva denna dag och flertalet smågäddorna hade hela 20 centimeter långa jiggen i gapet. Jag drillade fisken på maximalt avstånd utan resterande båtens medvetande då jag vet att de har fullt upp och det mest fantastiska av allt, Anthons min när det skvätter och plaskar i andra änden på min lina efter han trott att jag också fastnatt i botten.

Det är exakt såhär som fiske skall vara och det slutade med att jag fisk sammanlagt fem gäddor och en tappad. Lasse fick en och en tappad och Anthon blev utan då han tappade sin enda fisk för dagen. Fem fiskar kan låta lite men det är faktiskt rekord för mig och är ett lagom antal för att man aldrig under ett pass skall tappa koncentrationen. Mvh Team Snipa.

Eric: För ett tag sedan var jag och Lasse ute i vår hemliga större sjö. Det hade gått en hel vecka sedan vi fiskade senast vilket nu förtiden är normalt då skolan startat men den veckan kändes det som en evighet. Jag var fiskesugen till tusen trots att det var soligt väder ute pågrund utav att jag hade suttit inne i sex dagar och bara läst fiskeartiklar och sett videor på människor som är skickliga inom sportfiskevärlden och se hur de drar upp flera gäddor över metern. Det luktade stor gädda denna dag och det visade sig bli ett svårslaget fiske.

 

 

Vi märker dock redan innan gäddan är i håven att den har någonting i mungipan och båda tror att det är en halvsmält vitfisk som inte nått ned till gäddans mage. När gäddan dock är i båten känner jag försiktigt på den böld som liksom växer på fiskens underkäke i hopp om att den kanske går och dra bort med kroklossaren. Det visar sig då att denna tumörliknande böld sitter stenhårt förankrad i munnen och känns som solid benvävnad. Antagligen är detta resterna efter en releasad fisk som fått bita i rostiga krokar eller liknande men även om detta förblir olöst vet vi att gäddan verkade kunna klara sig bra ändå eftersom den fortfarande hade god aptit, vilket vittnar om hur tåliga denna art är. Dock inte sagt att man skall behandla fisken vårdslöst, man skall fortfarande vara ytterst försiktig i hanteringen.

 

Fisken mätte 86 centimeter och vägdes på en våg som inte fått mitt förtroende till 4 kilo men den kändes och ser otroligt mycket större ut. Att få fånga sin största gädda på ett eget komponerat gummibete på sin favorit metod nämligen spinnfiske var fantastiskt. Jag tog ett annat personbästa förra hösten. En gädda som var 80 centimeter och vägde 2 kilo men denna togs på Lasses favoritmetod nämligen trolling och det känns för mig inte lika bra. Det enda jag har gjort i processen är att välja bete och på så sätt djup resten har motorn på båten gjort. Därför glädjes jag inte hälften så mycket över den fisken som den på 86 centimeter. Helt underbart var det! Dagen var dock inte slut och fortsättningen får ni läsa i mitt nästa inlägg. Mvh Team Snipa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anthon: Som sagt så var det teamets första tävling i lördags. Vädret stjälpte fiskelyckan, men det var en otrolig upplevelse. Vi kom ju i alla fall inte sist och det är skönt att känna. En liten fisk är bättre än ingen alls. Inför tävlingen var det en hel del som skulle fixas. Jag spolade på min nya lina, som för övrigt verkar fungera rätt bra faktiskt. Även rullen skulle isär och rengöras och smörjas med rätt sak på rätt ställe.

 

Det är tur att jag fick hjälp av Eric så att allt gick rätt till. Rullen kändes bra under tävlingen och jag tror att kasten blev längre, vilket är roligt då jag är den av oss som alltid kastat kortast.

I betesboxen skulle det också städas lite, alla drag som skulle med på tävlingen skulle ligga i en och samma låda. Målet var att få med så lite packning som möjligt för att inte få för lite plats i båten. Maten skulle ju få plats med, det är en viktig del i packningen. Är man trött och hungrig på sjön så är det lätt att man blir sjösjuk, vilket inte är så roligt mitt under en tävling.

Vi är väldigt glada att vi fick låna den båt som vi använde, men den var ju såklart också tvungen att tas upp ur vattnet. Väl hemma på gården så borstades den ren och det lösa skräpet i den försvann med hjälp av damsugaren. Tillslut såg den riktigt bra ut!

 

Tur att den inte är så stor och tung, för har man ingen trailer måste man ju lyfta lite och trixa lite så att det bli bra och säkert ändå att transportera den.

Sen var det till att sova tidigt och upp klockan 04:00 på lördagen. Klockan sju sen var vi ute och startade i Team Snipas allra första fisketävling!

Sekunderna innan starten var förväntningarna stora och pulsen var hög när de 150 båtarna drog iväg ut för att lura gammelgäddan. Och resten vet ni.

Eric:För ett par dagar sedan var, för första gången på länge hela teamet ute för att fiska gädda. Det var uppvärmningen inför Höstnappet i Öresjön som gick om stapeln i lördags men som ni än så länge inte kan få en rapport på då en av Team snipas medlemmars internet slutat fungera. Vi lovar dock att detta snabbt skall återgälldas så ni får se hur det gick för det var en riktigt spännande upplevelse och erfarenhet.

 

Dagen gick extremt trögt vilket tros bero på de snabba väderomslagen. I tre dagar hade det varit sol men denna dag var det mulet och lite vind vilket egentligen bådar gott för gädda, men väderomslag hämmar detta bevisligen. Vi hade efter flera timmar bara sett tecken från en gädda på Lasses håll, sade han själv i alla fall. Jag förnekade självklart alla tecken han sagt känt på gädda och sa att en amatör som han kan av misstag råka förväxla fisk med sten. När det går trögt måste man nämligen underhålla sig på annat sätt.

 Det är viktigt att placera tacklet i linje med jiggens för att undvika att jiggen spinner runt vid högre hastigeheter!

Det krävs dock bara ett hugg för att fisketuren skall vara lyckad. Efter en kort vilostund fegade vi ned oss och åkte från frivattnet in i ett grundområde med mycket näckrosor och efter en missad gädda från Lasses håll tog jag en liten snipa mellan ett par näckrosor. Självklart tog jag den på mitt senaste gummibete och fisken var så extremt liten att jiggen var nästan halva fiskens storlek. Självklart ville Håvarneller Anthon genast säkra fisken med hjälp av håven vilket jag bara skrattade åt. Fisken fick sedan lossa sig själv i vattnet och därav inga bilder men en lycklig gädda med minimal luftvistelse. Är gäddorna för små skall de alltid lossas i vattnet om krokningen tillåter det. Vi gör tyvärr inte detta längre på grund av bloggen som vi vill ha bilder till. Vi är istället otroligt snabba med avkrokning och fotografering.

Betet för dagen mäter 20 centimeter och är tänkt att ge mig storgäddan men har än så länge bara tagit mindre fisk.

 

 

Ytterligare timmar flöt förbi och tillsist bland mer näckrosor lyckades jag i farten mellan platsbyte ta en gädda på samma gummibete som jag fiskat med hela dagen. Jag har länge lovordat detta bete och nu upptäckt att de med fördel kan fiskas mellan näckrosor om dessa inte står för tätt. En bra dag vädermässigt för gädda men dagen demonstrerade verkligen att det inte finns en enda regel utan undantag då vädret skiftat under natten. Mvh Team Snipa

Bevisligen är gäddan en glupsk fisk som inte tvekar på att ta beten som nästan är hälften så långa.

 

 

 

 

Anthon: Det nalkas fisketävling och vi är i full gång med förberedelserna. Min lina fastnade i motorn och jag tappade mestadels av vad jag hade. Jag har dock fiskat med den lilla bit lina jag hade kvar, men nu inför tävlingen kände jag att det var dags för en ny.

Det blev Strike Pros Strike Wire Extreme i färgen ”moss green”.

Jag ångrar inte dagen då jag bytte upp mig från nylonlina till superlina. I nylonlinan fanns alldeles för mycket stretch vilket gjorde att man inte hade den önskade kontakten med betet och fisken. Superlinorna är flätade och stumma, vilket gör att du kan ha en tunn diameter med bra brottstyrka och direktkontakt med vad som finns i andra änden. Jag själv har ännu inte hittat den perfekta linan för mig, det kanske beror på mitt spö och min rulle, men jag hoppas att mitt senaste köp skall falla mig i smaken.

Jag passade även på att köpa en, för mig, större jigg (15g huvud och totalt ca 40g) och en Storm wobbler. Wobblern är en Storm Doom Bell Shad-O. Den väger ca 35g och jobbar på 2-3 meters djup. Den har stora rasselkulor vilket gör att den får en högljudd gång för att locka gäddan till hugg. Den skall gå att fiska på många olika sätt, både lite snabbare och med ryck, lite vad man känner för helt enkelt.

 

Här är en film med tips om hur man kan fiska wobblern.

Eric: Här kommer äntligen beskrivningen utav min senaste idé. Jag vet att jag dragit ut på tiden men jag ville samtidigt vara helt säker på att betet fungerade och att tacklet var utformat på bästa sätt så framtida fiskare som testar detta slipper göra om mina misstag. Vet man inte vad jag talar om kan man läsa mina tidigare inlägg angående detta. Jag säger inte heller att denna metod är den rätta bara hur jag gör så var inte rädd att utveckla denna idé och våga misslyckas.

Material:

• 20 centimeter 30 punds carbonklädd vajer.  

• 3 stycken vajerlås 1,4 millimeter i diameter.

• 2 stycken metkrokar storlek 2, viktigt att kroken är försedd med ögla som löper vertikalt med skaftet enligt bilden.

• 2 stycken trekrokar storlek 2.

• 2 stycken fjädringar i valfri storlek.

• 1 jigghuvud 5 eller 7 gram.

• Valfri större jigg typ Curly Magnum eller Bomber Twin Tail Shrimp.

• En tändare.

• Superlim.

• En avbitare.

• En tång.

Trä på ett vajerlås på vajern och för igenom andra änden så att låset hamnar långt fram på vajern. Denna ögla som bildas skall passa över jiggens huvudögla där beteslåset senare skall fästas i. Kläm åt med en lämplig tång enligt beskrivning på baksidan av förpackningen till vajerlåsen. Ena ändan skall vara ungefär fem centimeter. På denna ända skall först ett vajerlås på och sedan den avbitna metkroken som den längre änden skall träs igenom i. Sedan skall fjäderringen på där kroken sitter träs på. Efter detta för man sedan igenom änden genom vajerlåset så att allt slutes till. Lämna dock ett utrymme för kroken att kunna röra sig fritt så minimeras risken för att fisken senare skall kunna bända sig loss. Gör likadant med den längre ändan bortsätt från metkroken som bara skall sitta i öglan. Kontrollera att krokarna kommer hamna på önskvärt ställe under jiggen.

När du är nöjd kläm då åt de två vajerlåsen och klipp av den främre biten som blir över men inte ända in till kanten, lämna typ 5 millimeter och elda ihop med de andra två närliggande vajerbitarna. Den längre änden längre ned skall också eldas ihop genom att man håller en tändare någon sekund och sedan snurrar de runt varandra. Lättast är om man tvinnar de från början och eldar sedan någon centimeter i taget. Detta är viktigt då två av mina tidigare tackel till jigg gick upp vid vajerlåset och detta vill man undvika för din ekonomi och fiskens skull.

Klipp av kroken på jiggens huvud före böjen och limma skaftet. För sedan in huvudet i jiggen innan limmet torkat. Se till att huvudet är uppåt beroende på vilket håll du vill att jiggen skall sitta. Lägg på tork.

Trä sedan över den främre öglan över huvudet och för in skaften från metkrokarna in i den mjuka jiggkroppen undertill. Krokarna som nu sitter på undersidan av jiggen kommer vid napp att dras ut ur kroppen men kommer tåla de flesta lättare bottennappen. På detta sätt räddar du jiggen undan gäddans vassa tänder samt att tacklet du nu byggt kan användas på liknande jiggar.

Glöm inte att justera pinnarna och testa sätta dem med olika avstånd från huvudet och varandra för att få önskad gång vid inspinningen. Personligen föredrar jag en lugn vaggande gång då det sägs attrahera större fisk vilket Team Snipa inte är allt för bortskämda med. Men med denna nya metod hoppas det bli ändring på det. Testa också tyngre huvuden för djupare fiske. Betet fiskar bäst vid långsam till medelsnabb invevning utan vevstopp men med mindre oregelbundna fartändringar. Hoppas ni fått inspiration och testar denna metod. Mvh Team Snipa.