Teamsnipa.blogg.se

Eric:Många minnesvärda händelser har inträffat 2013. Världens alla undergångssekter har levt i ständig förväntan och haft sitt bästa år sedan det föregående med antika almanackor och dess tvära slut. Tyfoner i Filipinerna, inbördeskrig med kemiska vapen i Syrien, Mexiko blir fetaste landet i världen, Nelson Mandela dör, ständiga brister i det demokratiska och det parlamentariska systemet, avlyssningsskandaler och ökad fascism och extremism i Sverige. Viktigare att minnas är dock det som skett inom Team Snipa.  

Tillskillnad från andra bloggar kommer jag sammanfatta året på endast 100 ord. Den meningen ingår i de orden vilket betyder att jag med den och denna mening där jag förklarar redan slösat bort ungefär 35 ord. Aldrig förr har vi fiskat i sådan stor utsträckning. Sommaren resulterade inte i några större fiskar utan bara i en sämre ekonomi. Jag kom med tanken på att starta en blogg vilket resulterade i kränkningar och hånskratt med följdes senare av ambition. Jag har investerat och Lasse lika så i nya kraftigare spön. Jag har slått mitt rekord på gädda i både antal, längd och vikt.

En kort sammanfattning av året var det. Nästa år behöver jag hitta ett jobb så ytterligare tusenlappar kan spenderas på nya redskap vars tillkomst säkert kommer resultera i flera stora gäddor som de multinationella företagen lovar. Lasse måste lära sig känna skillnad på plastpåse, fågel och gädda.  Och Anthon måste sluta dricka söta drycker under fiskepassen och istället stå beredd med håven. Ett gott nytt år önskar redaktionen i Team Snipa.

Eric: Dimman hade lättat och jag började nu bli lite orolig över att bli besegrad av min mindre broder. Inte för att det brukar råda någon kamp mellan oss utan bara för att hålla kvar honom på jorden innan hybrisen blev ett faktum. Ett stadium som för Anthon brukar resultera i ett försök att vandra på vattnet. Det skulle tydligen gå hävdade han och hänvisade till en homoerotisk bok fylld av moraliska förpliktelser han läst under konfirmationen. Sommaren har dock inte resulterat i ett besviket försök till ett under då hans fiske varit under all kritik. Det var dock inte helt otänkbart att han skulle besegra mig denna dag i både storlek och antal och jag saknade tyvärr instinkten av att genomföra ett räddningsförsök i det förrädiskt kalla höstvattnet.

 

Som tidigare nämnts hade jag missat en större gädda under den efter Anthons rekordgädda, fortsatta trollingen. Detta skapade ingen uppgivenhet tvärtom gav detta ögonblick mig hopp. Den stora jiggen fick dock inte fortsatt förtroende utan byttes ut till min Nilsmaster förklädd med en längre jiggsvans. Detta är ett bete som fångat mer stor fisk än något av mina andra föregående trollingbeten gjort.  Historien bakom denna skapelse är att vi ville fiska med större beten för att bättra rekorden. Vi var trötta på snipor och en 15 centimeter lång vobbler av märket Nilsmaster verkade klassificera sig. Efter ett tag utan resultat mycket pågrund utav min rädsla för att fiska med detta fina bete kändes det för litet för de riktigt stora. Jag smälte därför på en jiggsvans från en jigg i helt fel färger som pensionerats på grund av tråkigheter. Detta dödade naturligtvis som väntat den rullande gången på betet men svansen förde sig enligt planerna. En artificiell stel gång som visat sig vara effektivt nu på senhösten med köldstela gäddor lyckligtvis.

 

Vi åkte nära en skogskant där vi vet att det finns närhet till stora djup och gott om skydd i form av grenar. Under halva sträckan känner jag hur något nästan stoppar draget. Genom det styva spöet kände jag nästan hur den större gäddan gled bak och fastnade på några av krokarna i ett massivt försök till att mörda träskapelsen. Hugget var väntat efter de tidigare framgångarna men mycket välkommet från min sida. Spöet stod i djupt böj, motorn stängdes av och tankarna på den hägrande drömfisken på en meter var närvarande. Distinkta skakningar skvallrade om den mycket starka fiskens storlek och jag frågade retoriskt flertalet gånger Anthon om det var fisken på över metern som jag jagat hela livet. Det visade det sig tyvärr inte vara men väl en fin gädda på 86 centimeter som tagit betet i sidled. Känslan av att känna en sådan stor gäddas fulla potential i ett hugg är den största anledningen till varför jag väljer att hålla spöet i handen under trolling. Jag var dock inte besviken över att fisken inte visade sig vara över metern för nu finns fortfarande chansen att ta den typen av fisk på traditionellt spinnfiske. Mvh Team Snipa.

Lasse: Som redan rubriken säger är jag väldigt lat. Fast om jag ska vara ärligt så är det Eric som tyckte att jag skulle ha det som rubrik, men det finns faktiskt en sanning i det… För ca en vecka sen hade jag äntligen liter mer tid för fisket än vanligt, och därför spenderades hela helgen ute på sjön.

Det var noll gradigt ute när jag ensamt åkte ut på lördagsmorgonen. Redan efter en halv timme frös jag om händerna, men tanken på att det kunde hugga en stor fisk när som helst höll mig koncentrerat och optimistiskt. Redan dagen innan sa Eric att om jag fick en stor skulle det bli svårt att fotografera den som ensam person i båten. Jag kunde ha räknat ut det själv men såklart skulle självaste proffset, guden ha rätt igen… Jag trollade förbi en grundtopp med två spön när jag såg att det ena spöet plötsligt var böjd. Snabbt tog jag upp den ur spöhållaren och började veva in. Ni kan inte tänka er hur förvånad jag blev när jag såg hur stor gäddan var efter jag hade håvat den. Det visade sig vara min näst största gädda någonsin, helt otroliga 96 cm stor var den. Och nu till de misslyckade bilderna varav i princip bara en nästan är bra.

 

Min nya Okuma rulle och Mitt nya spö.

 

På söndagen var det helt andra förhållanden och just sådana väderomslag är inte bra för fisket. Men det positiva var att jag den dagen hade Eric med mig igen. Nu kunde vi göra bra bilder på min 10 kilos gädda som jag tänkte att jag skulle få den dagen. Det blåste riktigt hårt när vi drog ut på sjön. Vi hade tänkt att trolla 90% av turen, för den metoden har i princip levererat alla stora gäddor för oss nu på hösten. Men dagen gick riktigt trögt, det ville inte nappa. Vi trodde att vinden skulle jämna ut fisket lite med väderomslaget och denna soliga höstdag, men Eric (eller okej vi då) trodde fel.

 

 

Trotts allt var det en riktigt rolig dag fast vi bara fick en snipa. Får se om vi kommer ut någon mer gång eller om vi nu ska förberädda oss inför isen. Mvh Team Snipa

                                                                                               

Anthon: Förra fredagen var jag och Eric i fiskebutiken och förberedde oss inför det kommande fisket dagen därpå. Eric har påpekat att jag inte har några stora drag att trolla med och att det är det jag behöver. Efter en stunds fundering bestämde jag mig för att det var detta jag skulle skaffa. Ett stort trollingdrag som inte väger mycket mer än 40 gram är inte det lättaste att hitta. Mitt spö är klent så en viktig detalj var att wobblern inte skall ha för mycket motstånd i vattnet. Jag valde till sist en Westin jätte (170 mm långt och 47 gram tungt i färgen ”Mello Yello”).

Lördagen började perfekt, dimma kallt och det luktade storgädda. Flera gånger sa både jag och Eric att vädret ser otroligt bra ut. Jag måste motvilligt erkänna att jag, trots stämningen, inte var lika taggad som vissa andra i teamet. Mest för att jag inte har fått en enda fisk på hur länge som helst. Hursomhelst kom vi ut på sjön, som låg helt vindstilla och med dimman tätt mot ytan. Spöna riggades och motorn värmdes upp. Det var riktigt kallt och därför sa vi att vi mestadels ska trolla idag, kanske endast stanna på ett fåtal ställen för att testa hur spinnfisket känns idag. Betena kastades ut bakom båten och Eric tog rodret och vi gav oss iväg.

Otroligt lyckliga kör vi vidare (eller ja, Eric kör vidare, jag sitter och återhämtar mig efter denna chock av både kyla och underbar glädje).

Min tidigare rekordfisk mäter inte många centimeter, det var dock en av mina första gäddor jag fått på jerk.